Vitboken om romer och resande – staten tar och ger

av Anne Skåner den 25 mars, 2014

i Blogg

Idag presenterade regeringen sin Vitbok, den okända och mörka historien om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. En svart fläck i den svenska historien som nu blivit belyst och nertecknad på 304 sidor. Vitboken berättar inte om en okänd historia, snarare väcker den liv i och påminner oss om att den nationella rasismen  inte är så gammal, trots allt. Vitboken beskriver regeringen som en upprättelse, en ursäkt. Frågan är om resande och romer uppfattar det så generellt. Till skillnad från Upprättelseutredningen för Vanvårdade foster- och barnhemsbarn finns inga diskussioner om individuell ersättning. Men väl ett långsiktigt paket med satsningar, uttryckte  integrationsminister Erik Ullenhag.

vitbokenErik Ullenhag talade  berörande om en resa och upplevelse som han inte kunde ta till sig. De berättelser som finns i boken kan vi aldrig förstå, menar han. Rasismen låg till grund för hur romer och resande behandlades i Sverige under 1900-talet. Det var en uttalad rasbiologi och vart fjärde hushåll bland romer/resande hade någon anhörig som tvångssteriliserades. Omhändertagandet av barn i romska familjer var högre än hos övriga i samhället. Det finns knappast någon folkgrupp som varit så utsatt för att bli räknade och registrerade, det senare sker än idag. Under andra halvan av 1900-talet vaknade en form av sociala insatser, men det var social ingenjörskonst av lägsta slag, säger Erik Ullenhag. Vi hade inreseförbud för romer fram till 1954, det nämndes inte att 500 000 romer försvann i förintelsen. Myterna är många, som att romer till exempel ville bo i tält, inte ville gå i skolan. Det är grundlöst. Det handlade om att man förmenades rätten till bostad och att skolorna,  framför allt lärarna vägrade romska barn tillträde eller kränkte dem i skolan. Den behandling som resande och romer utsatts för i Sverige är samma som romerna i Europa idag drabbas av.

Så här långt är allt väl. Men vad händer sedan. Det blir ingen offentlig ursäkt, Vitboken är ursäkten och upprättelsen. Det blir ingen ekonomisk kompensation typ vanvårdsgruppen. Erik Ullenhag säger att romer/resande inte ställt krav på ekonomisk ersättning utan betraktar boken och att deras historia kommit ut som upprättelse nog. Därtill kommer regeringens långsiktiga satsning på utbildning, arbetsmarknad och aktivt arbete för integration som ska uppväga individuell ersättning.

Med erfarenhet av ”Ersättningen för Vanvård” kanske det är lika bra, 47,3 procent nekas till dags dato, ersättning för vanvård. En stor del i den gruppen är resande och romer, men någon hänsyn till  gruppen som speciellt utsatt, som vi kan läsa om i Vitboken tas inte. Ersättningsnämnden ser inte romfrågan som ett uttryck för vanvård.  Med andra ord -regeringens välvilja är tveeggad. Gärna vackra ord, en bok,  men nej ingen ekonomisk diskussion. En ersättning skulle givetvis inte varit någon garanti för resande och romer heller. Om samma grund för beviljande skulle gälla romersättning skulle ytterst få varit tillräckligt vanvårdade.

Det vi kan hoppas är att Vitboken inte stannar vid en bok, utan att det leder till insatser och bättre villkor. Jag är inte riktigt säker på att jag uppfattade vilka specifika insatser regeringen talar om.

 

 

.

 

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: