Vem är brukare? När och av vad?

av Redaktion den 23 januari, 2014

i Blogg

Agneta Geijer funderar över begreppet brukare. Var drar vi gränsen för att kunna identifiera oss som brukare eller inte brukare? Har vi nytta av att tala om dem och vi?

Enligt Wikipedia syftar brukare på:

•       ett äldre ord för arrendator.
•       en person som använder en drog utan att falla in i ett missbruk.
•       en klient inom omsorg, ofta kallas personer som har personlig assistans
•       en användare av en maskin, utrustning eller annan nyttighet.

För mig är ordet brukare synonym med att helt sonika bruka  alkohol, socker, sex, kaffe, nikotin, spel, relationer, droger etcetera. Brukar vi jorden blir vi jordbrukare. Går vi till överdrift i vårt brukande brukar vi lägga till prefixet miss-. Vi missar – eller rättare sagt skjuter över målet och blir missbrukare. Dock har jag aldrig hört talas om en missbrukande jordbrukare, men nog har jordbrukare missbrukat djur genom vanskötsel och vår natur genom konstgödsel och giftiga besprutningsmedel.

Socialstyrelsens rekommendationer sätter sina spår i den svenska folksjälen. Jag glömmer aldrig rådet om att äta 6-8 smörgåsar om dagen. Som kolhydratsälskare (brödmissbrukare?) tog jag dem på orden. Den 8 maj förra året, skrev Socialstyrelsen på sin hemsida rekommendationen om att använda termen brukare som samlande begrepp för ”alla de som får individuellt behovsprövade insatser från socialtjänsten.” De skriver vidare att ”termen har förankrats genom en bred remiss till kommuner och flera brukarorganisationer.”

Ja, låt gå då. Det får väl vara som det vill med det, men jag kan inte med ordet brukare. Vem är inte brukare? Så fort du brukar en dammsugare eller elvisp är du brukare. Har du en gång varit på en vårdcentral är du brukare. Har du skilt dig och tagit hjälp av familjerådgivare eller försökt nyttja socialtjänstens möjlighet till samarbetssamtal med den före detta partnern du har barn med, är du brukare. Men är det den här gruppen brukare Socialstyrelsen tänker på?

Begreppet brukare är brännbart. Var drar vi gränsen för att kunna identifiera oss som brukare eller inte brukare? Har vi nytta av att tala om dem och vi? ”Dem” är brukare. ”Vi” är inte brukare. ”Vi” är normala? Eller inte riktigt normala?
Är du brukare om du går in i en brukarorganisation? Är du inte brukare ifall du fått antidepressiv medicin för depression men inte på en öppenvårdspsykiatrisk mottagning utan på en allmän ”vanlig” vårdcentral? Är du brukare efter ett visst antal år med en funktionsnedsättning i form av fysiskt eller psykiskt handikapp? Var går tidsgränsen? Är du brukare om du fått sjukpenning från Försäkringskassan eller är du brukare först om du får sjukersättning? Om sjukersättningen upphör är det då slut med benämningen och möjlighet till att identifiera dig med begreppet brukare? Hörrududu! Du har visserligen migrän, magsår och lite problem med nerverna men brukare är du inte längre ifall du arbetar med hjälp av Alvedon och några milligram Cipramil. Är jag brukare om jag är anhörig till en brukare?

Jag har besökt vårdinrättningar och är människa men jag missbrukar dammsugaren för den står mest och glor på mig med snabeln snirklandes på golvet. Jag blir dock så glad, så glad när jag närmare granskar Socialstyrelsens hemsida där det uttryckligen klart står:

“Brukare är ett samlande begrepp som används av exempelvis regeringen, myndigheten och på övergripande nivå inom kommunen och i nationell statistik och uppföljningar. Begreppet står för alla som får individuellt behovsprövade insatser från socialtjänsten. Därför är det inte lämpligt att kalla någon för brukare i sammanhang där man avser en särskild grupp eller enstaka individer eftersom det kan uppfattas som ett sorts avståndstagande.”

Jag är inte utredare, myndighetsperson, politiker eller statistiker. Hädanefter följer jag konsekvent Socialstyrelsens inrådan och kallar alla människor för människor. Bruka vad de bruka vill. Glasögon, hörapparat, sexhjälmedel, kryckor, rullstol, mediciner, sinnesförändrade ämnen eller överdrivet  deltagande i organisationer eller elitidrott. Söker de vård så kan personalen inom vårdenheten kalla patienterna för patienter, brukare eller vårdtagare. Socialtjänsten får väl följa Socialstyrelsens beslut och kalla sina besökare för brukare. Hos mig är vi människor.

Agneta Geijer, frilansskribent, skrivcoach och projektledare för Social Aktion i Skåne.

Kommentarer är avstängda för den här posten.

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: