Ulf Kristersson har rätt – men så fel!

av harmlesslife den 20 maj, 2013

i Debatt

Jag läste, jag reagerade och jag skrev – ett brev!

Hej!
För tjugo år sen var jag präst uppe i en liten församling i Jämtland. Jag trivdes rätt bra med mitt arbete, mitt sociala liv var ok, men inte mycket mer. Jag hade svårt att hantera ensamheten, då jag inte hade någon egen familj inom 60 mils radie. Många bekanta i kyrkan, men få vänner.

En dag kraschade mitt liv. Jag blev så illa däran i själen att jag blev inlagd på psykiatrisk klinik i Östersund. Det var bara början på en mycket lång resa inom psykiatrins värld. De följande 10-12 åren var jag mestadels inlagd. Det var en mycket turbulent och jobbig tid. Efter den intensiva inläggningstiden har livet fortsatt i den psykiatriska världen men nu mer i öppenvård. Slutenvården har dock fortfarande sitt grepp om mig någon gång om året, men lyckligtvis mer sällan och under kortare perioder.

Att repa sig från en sådan här själslig nedgång tar tid – och kraft. Så småningom lades diagnosen bipolär sjukdom till den redan kända borderline personlighetsstörningen. Det var både en lättnad och en tyngd. Det var skönt att finna ett mönster där jag faktiskt passade in, till stor del i alla fall.

För tre år sedan snubblade jag in över tröskeln till Fountain House Stockholm. Det är en stiftelse som arbetar för och med människor som, precis som jag, någon gång i livet drabbats av psykisk ohälsa. Jag kan med gott samvete säga att Fountain House har räddat mitt liv. I huset på Götgatan 38 har jag fått utvecklas och fått stöd att hitta tillbaka till den Agneta jag en gång var – stark och självständig.

För att nu anknyta till Ulf Kristerssons uttalande i DN 16/5 2013 ”Psykiskt sjuka kan ordineras att gå till jobbet”

Ulf Kristersson har så rätt samtidigt som han har så fel! Det är bra att inte fastna i en strukturlös och meningslös tillvaro isolerad i det egna hemmet när man mår psykiskt dåligt. Inte för en längre tid i alla fall – och inte för alla.

Men han har så fel då han tror att det skulle hjälpa mig att bli frisk genom att vara på den arbetsplats som i många fall har gjort mig sjuk.

Det är så tröstlöst att politikerna ser hela problemet med ständigt ökande sjukskrivningar som enbart handlande om dålig karaktär, viljelöshet eller lathet. Kanske är det för att de inte klarar av att se att det är de själva som varit med och skapat hela sjukskrivningseländet. Det är de som ytterst fördelar pengar neråt i samhället som tvingar till ständiga åtstramningar, effektiviseringar med ständigt ökande stress för kvarvarande personal till följd.

De säger att om de psykiskt motiverade sjukskrivningarna istället skulle ha varit somatiska så hade vi talat om en fullständigt ohanterlig epidemi. Varför talar man inte om det när det gäller psykiska åkommor? Vad är egentligen skillnaden?

Vi talar om en nollvision när det gäller antal dödade i trafiken. Ändå dör det ca 300 människor där varje år. När är det dags att sätta nollvisionen också för det psykiska, t ex antal självmord per år? Idag dör ca 1500 människor varje år på grund av att de ändar sina egna liv. Hur mycket pengar satsas på dem – dvs innan det gått så långt att hoppet redan lämnat en slocknad själ?

Men han har rätt Kristersson – vi behöver någonstans att gå. Vi behöver ett socialt sammanhang och vi behöver struktur på dagen och framför allt – vi behöver känna oss behövda. Det gäller för mig likaväl som för dig.

Det finns en sådan plats! Det vill säga det finns en sådan plats i elva (!) av Sveriges alla kommuner.  Det är ett ställe dit jag kan gå varje dag, där jag gör ett riktigt och meningsfullt arbete. Jag träffar arbetskamrater, jag får en struktur på min vardag och jag är väntad och efterfrågad. Det är en arbetsrehabiliterande plats där jag får växa och hitta tillbaka till mig själv – i min egen takt. Jag utför arbetsuppgifter efter min förmåga och jag gör dem tillsammans med andra. Jag får en vardag, jag får en tillhörighet och jag får återkommande chanser att lyckas.

Platsen heter Fountain House. Idag talar man om fontänhusmodellen som en erkänt framgångsrik väg tillbaka till liv och arbetsliv för människor med olika psykiatriska diagnoser. Det är en modell som kom till redan på 40-talet i New York men som nu finns i hela världen. Lis Asklund tog med sig konceptet hem till Stockholm och var med och startade Sveriges första fontänhus, Fountain House Stockholm 1980. Det huset har räddat mitt liv tillbaka till självrespekt och tro på både livet och mig själv.

Det som känns så tråkigt med Ulf Kristerssons utspel är att han så missar det som ligger just framför näsan på honom. Fountain House har just det som han efterfrågar – en möjlighet att komma igen, i stressfri miljö och i egen takt. Det som är tråkigt för oss, och de andra tio fontänhusen i Sverige, är att vi dagligen kämpar för vår överlevnad.

Vi tar varje år emot många studiebesök och vi åker ut och informerar om vår verksamhet på många håll. Vi får besök av allt från gymnasieelever till SIUS-konsulenter till politiker på olika nivåer, och vet du – det gemensamma för ALLA som kommer och hör om oss och får träffa våra medlemmar och höra våra lifestorys häpnar över vår verksamhet. ALLA säger: Men det är ju helt fantastiskt. Jag/vi hade inte en aning om att ni fanns och vilket fantastiskt arbete ni gör! Och med sådana påtagliga framgångar genom medlemmar som faktiskt går genom huset och vidare ut på den allmänna arbetsmarknaden!

Hur kommer det sig då att ingen vill ställa upp och stötta denna ”fantastiska” verksamhet?! Jag förstår inte, vi förstår inte! Alla talar ju hela tiden om att spara pengar – det är exakt det vi gör när våra medlemmar drastiskt minskar sina vårdbehov. Det vi gör är att mycket effektivt motverka alltför långa sjukskrivningar och samtidigt aktivt motverka återinsjuknande. . Vi sparar massor av pengar åt landsting och övriga samhälle, för att inte tala om mänskligt lidande – men ändå vill ingen satsa på en verksamhet som bevisligen fungerar.

Har det något med psyket att göra?

Agneta Werner
harmlesslife.se

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: