Tidigt ska du veta skillnaden

av Socialsekreteraren den 22 mars, 2012

i Skrivarverkstad Sthlm

Jag länkar till en debattartikel som jag fick pulicerad i Strängnäs tidning om barnfattigdomen och klasskassan. Jag har även lagt ut detta på min egen blogg – farmorpasmallen.wordpress.com. Nu på morgonen har jag läst kommentarerna som kommit till och jag kan säga att jag blir bedrövad. Jag blir bedrövad över att människor är så okunniga och naiva, den hårda attityden och dumheten som genomsyrar de flesta av dem som bemödat sig att kommentera.

Jag kan tillägga att jag har fyra barn och har sett fyra olika klasskassor. Äldsta gossens klasskassa grundades på att barnen fick arbeta ihop de pengar som skulle in genom basarer, lotterier och liknande. Ville man inte hjälpa till och om man hade råd kunde man betala in summan direkt. Om sanningen ska fram så var det den här klasskassan som barnen brann för. Dottern hade en klasskassa som förvisso var bra och rättvis med att alla barn skulle vara delaktiga. Däremot utpekades de som inte hade betalat med ett brev, detta rättades senare till. Däremot blev jag lite bitter, för att inte säga SKITFÖRBANNAD på att ett föräldrarpar som vid tillfället inte hade betalat in till klasskassan hade mage att anordna en klassfest där samtliga elever skulle betala 100 kronor. Det är mycket pengar för en klassfest, jag har ordnat många klassfester och med 25 kronor per elev kommer man långt. Jag kan inte se att de inte betalat för att de var fattiga eftersom de tyckte att 100 kronor var en lämplig summa på en klassfest. Mellangossens klasskassa är en diplomatisk och bra klasskassa eftersom det inte råder några tvivel om att alla får följa med och ingen pekas ut. Men fortfarande finns det en summa som ska in och den summan vill nog även den fattige få in för att inte peka ut sitt barn. Och tillsist har vi gossens klasskassa som gör mig utbotat ARG och driven. Det är också om den jag skriver mest i artikeln.

Av kommentarerna som lämnats på artikeln kan jag se att två personer är regelrätt emot klasskassa och verkar resonera precis som jag. Den ena av dem har dessutom själv upplevt fattigdomen och det utan att röka ett paket cigaretter om dagen som en av kommentatorerna kritiserade de fattiga föräldrarna för att göra. Ytterligare en som var emot klasskassa av helt andra orsaker än rättvisa resonerade på ett sätt som jag inte kan förstå. Denna person ansåg att ALLA kan bidra till kassan och att allt inte behöver vara kollektivt. Om inte annat kan man ju panta en burk läsk om dagen, var ett förslag. Men att panta en burk läsk om dagen förutsätter ju att man faktiskt har en burk läsk att panta varje dag. Om man inte har det då, hur tänker den som uttryckte detta? Hänvisar vi till att gå och samla in pantburkar i papperskorgar då? Skulle det inte betraktas som kränkande, eller? Jag skulle i alla fall uppleva det väldigt kränkande. Om jag också skulle befinna mig i den situationen att jag var tvungen att panta burkar för att få ihop pengar, är det då klasskassa som ska prioriteras? Denne person menade också att det inte behöver vara kollektivt insamlande till klasskassan? Är det inte det som är själva grunden med klasskassan att kollektivt samla in något till en kollektiv resa? Eller har jag missat något? Gör det något att eleverna på vägen till sin klassresa faktiskt får lära sig att organisera en basar eller etiken kring när man säljer lotter?

En person ansåg att man tidigt ska lära barnen att det är skillnader, ja, absolut, visst ska de veta att allt inte är rättvist. Barnen ska veta att det är skillnader, men vad ska skillnaderna bero på och ska de peka ut och känka barn. Måste vi skapa mer skillnader än vad som redan finns? Är det viktigt att barnen tidigt får veta det är de som står på andra sidan staketet och bara får titta på? Det hjälper ju inte barnen att skapa sina egna möjligheter, de som inte har pengar i ryggen vill säga. Någonstans måste väl ändå dessa mammor och pappor som tycker att det är okej att peka ut enskilda barn äga någon form av empati och förståelse för att alla inte har lika lätt för allt.

En av de som kommentarat och som tyckte att klasskassa var okej, levde i någon form av förnekelsevärld. I den världen var klasskassan ett demokratiskt beslut som skedde utanför skolans värld där alla fick vara med och bestämma. Det uteslöts inga barn även om inte alla hade bidragit och om det var någon som hade råd så var det bara den klassförälder som hade hand om kassan som fick veta problematiken.

Visst om det ändå var så!

I verkligheten är det ett belsut framröstat på ett föräldrarmöte som är i skolans regi. Alla barn får inte följa med för rätt vad det är dimper det ner ett kränkande brev till alla föräldrar som visar hur mycket alla har betalat och även de som inte har lagt en krona. De som inte har betalat sin beskärda del ombedes att omgående göra det, ofta efterföljt av hotet att inte få följa med på någon resa. Det är så den krassa verkligheten ser ut. Då får ju barnen se att det är skillnad och enligt vissa skulle det vara något bra! (?) Utifrån det resonemanget skulle det också bli helt okej att säga till en unge att den är tjock, ful eller luktar illa. Handikappade behöver inga ramper där det annars bara finns trappor, för det är ju skillnad på oss. Jag, som exempel, kan gå och det kan inte dom. Det är väl lika bra att de får veta det. Gärna så tidigt som möjligt, hur ska de annars kunna anpassa sig.  Och hur ska de veta vart de hör hemma om ingen talat om det för dem?

Jag undrar också vad de ska göra med alla pengar som kommer in i klasskassan. I Minis klass är det 19 elever och det bildar således en summa på 22 800 kronor. Plus att de får in lite pengar från diverse basarer som skolan ordnar och fördelar  över klasserna. Vad ska de göra för alla pengar? Vad har hänt med lägereldar, kanotutflykter och vandringsleder?

Efter att jag fått min debattartikel publicerad fick jag frågan hur jag tänkte mig att det skulle se ut. Jag tänker mig att det är roligt för eleverna att få åka på en resa tillsammans, men jag tänker att processen dit även är en rolig resa i sig. Ett gemensamt mål att nå och något att kollektivt arbeta mot. Nu vet jag inte hur lagstiftningen ser ut, men visst kunde skolan ordna en fond där sista årskursen får söka pengar ur, där alla barn är med och där inga pengar är öronmärkta. Det öppnar upp för möjligheter för de som vill delta men inte har råd och det öppnar upp för möjligheter, för de som inte vill var med på en aktivitet, att “bara” betala in den summa de tycker. Det vore väl ändå det optimala. Fördelningen för varje klass blir således kassans totala belopp delat på antalet klasser och i detta fall sex stycken. Under en övergång kan väl de klasskassor som redan existerar läggas in.

Jag vill också ge en känga till kommunen som sa att de har uttryckt att de tagit avstånd till klasskassor. Även om de kanske har gjort det så har meddelandet uppenbarligen inte kommit fram till skolorna eftersom det enligt de kommentarer som lämnats faktiskt framgår att det finns klasskassor även i den kommunala skolan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , och annat intressant.

Kommentarer är avstängda för den här posten.

{ 1 trackback }

Previous post:

Next post: