Syns det inte så finns det inte

av Redaktion den 15 november, 2013

i Blogg

piller2 003

Hur kan man egentligen veta att man är sjuk?

Det är enkelt att känna att man har ont i ett knä eller smärta i en arm, men jag tänker mer inuti.

När man går till läkaren tar hen kanske ett blodprov, följt av en diagnos utifrån de symptom som kan härledas till de kriterier som spaltats inom klassifikationssystemet. I bästa fall lyssnar man även på vad patienten själv upplever.

De diagnoser som inte finns med i registret finns alltså inte. Inte vetenskapligt i alla fall. Psykisk ohälsa kallas inte per definition för sjukdom utan placeras istället i störnings- eller funktionsnedsättningsfacket. Det är svårt att praktiskt bevisa att en människa lider av psykiska besvär, därför blir det också svårt att bekräfta besväret med en sjukdomsetikett, eller en störningsetikett för all del.

Man kan ju givetvis inte bara lita på patientens upplevelse.

Det finns flera problem med detta;

Stort ansvar hamnar på patienten och hens förmåga att kommunicera sina upplevelser. Detta då utsagorna kan komma att vägas in i läkarens bedömning om dig, och därav även påverka påföljder av detta.

I och med psykiatrireformen utropades normalisering som riktlinje för målgruppens insatser. Detta skulle medföra mindre stigmatisering och ge människor med psykisk ohälsa bättre förutsättningar. Det paradoxala i detta är att hjälp endast går att få med en diagnos i grunden.

Detta gör att patienten måste identifiera sig med redan färdiga diagnoser och därmed i många fall även köpa det stigmatiserande omslagspapperet som detta medför.  Allt för att kunna fösas in i rätt systematiskt- och vetenskapligt framställd fålla eftersom upplevelsen och de känslor man har (gud nåde) i n t e är unika.

Vetenskapen har ett slags paternalistiskt järngrepp om vad som är och inte är inom hälso- och sjukvården. Lite take it or leave it-mentalitet som egentligen inte ger särskilt mycket utrymme för det sistnämnda om man nu vill ha hjälp.

Lägger vi kanske för stort ansvar på vetenskapen? Kan vetenskapen verkligen leva upp till det förtroende som detta innebär?

Har vi inget förtroende för människors rationalitet och upplevelser?

/ Sarah, en person med icke-diagnosen HSP

 

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: