Susanna Alakoski skriver om fattiglappen

av Anders Löwdin den 11 januari, 2013

i Blogg

Det finns de som tvivlar på att vi har en utbredd fattigdom i Sverige. Detta trots att 248 000 barn lever i fattigdom i landet. Lika många som alla Umeås och Helsingborgs invånare tillsammans.

Skulle vi göra uppror om alla Umebor gick i trasiga gympadojor mitt i vintern? Det frågar sig Maria Wallin i ledaren för det nya numret av SocialPolitk.

Och i en krönika i Dagens Arbete skriver Susanna Alakoski om ordet fattiglapp och att det enligt Svenska Akademiens ordbok är fattiglappen från början ett samiskt fattighjon.

Hon skriver:

På Nationalencyklopedins nätupplaga i dag läser jag: ”fattigdom, levnadsstandard som är oacceptabelt låg. Fattigdom kan definieras i tillgång till materiella resurser och formuleras i absoluta tal som överlevnad och grundläggande behov.”[…]

Olika aktörer definierar fattigdom olika beroende på syfte. SCB har sin definition, Swedbank sin. ”Existensminimum” används av myndigheter som mått på när man är berättigad till vår tids fattigersättning, socialbidrag. […]

För cirka 10 år sedan myntades begreppet ”barnfattigdom” i Sverige.

Det går mode i ord, människor hakar mekaniskt på dem. Passar på att agera ut både välmening och missbelåtenhet.

Men hur ska vi förstå soppköerna anno 2013? Hur ska vi förstå tiggeriet, hemlösheten?

Jag konstaterar att det hela tiden pågår en kamp om hur vi definierar våra ord och meningar. Vi måste vara på vår vakt så att de ord och begrepp som vi använder inte avsiktligt misstolkas. Vad är barnfattigdom annat än barn som inte får de livsförutsättningar de förtjänar och mår bra av?

Bloggat har Martin Moberg om: Massarbetslöshetens och varselvågens stora förlorare – de allt fler långtidsarbetslösa…

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: