Straff som vedergällning och fostran

av harmlesslife den 5 september, 2013

i Debatt

Redan på 40-talet i  började man i Sverige att ifrågasätta värdet av straff som en framgångsrik uppfostringsteknik. Men idag står det mer än klart att det inte är en hållning som omfattas av världen utanför vår.

USA står i begrepp att ännu en gång ta på sig superförälderns ansvar att straffa. Nu är det Syrien och dess ledning som står i fokus. Markeringen att kemiska stridsvapen är ytterst otillåtna och förkastliga är nog vi alla överens. Men varför känns det då så konstigt att det går veckor innan straffet genomförs?

Mina tankar far iväg till min egen barndom då hotet om straffet för något jag gjort väntade tills far kom hem. Jag anser att den typen av uppfostran är totalt förkastlig men ännu märkligare känns väntan på att straffet ska utdelas. Om inte själva väntan på piskan ska ses som en del av bestraffningen.

Är det så också för det syriska folket? För självklart kommer folket att drabbas av en vedergällning som är tänkt att riktas mot landets ledning. Det gör i så fall att det syriska folket drabbas trefaldigt. Först får de gas sprutat över sig, sen får de gå och vänta på bomber från världspolisen därpå kommer hårdvaran, det ”rättfärdiga” våldet. De ska fostras till att föra ett hederligt krig – med en ohederlig härförare.

Det är ändå rätt lätt att hemma i vår svenska  nedsuttna TV-soffa och tycka att hela affären känns ovärdig. Men om vi skulle vända blickarna tillbaka in mot vår egna lilla värld, hur ser det ut i Sverige idag? Finns det exempel där våld och bestraffning legalt används i uppfostringssyfte också hos oss idag? Det sorgliga svaret är att viss finns det det. Säkerligen finns det insprängt inom många områden också i vår kultur.

Jag har upplevt en av dem – i en instängd miljö bortom medias granskande ögon. Jag har upplevt det på en sluten psykiatrisk avdelning – en rättspsykavdelning. Jag var inlåst där på grund av mitt svåra självskadebeteende. Tack och lov slapp jag undan med bara några veckor vintern 2009. Men det var några veckor som ändå satt outplånliga spår i mitt liv än idag. Läs mer om det i min blogg harmlesslife.se.

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: