Socialtjänstens dubbelmoral

av Redaktion den 26 november, 2013

i Blogg

Genom socialtjänsten fick jag som nybliven 18-åring en ”träningslägenhet”, på grund av dåliga hemmaförhållanden. Jag har nu bott ensam i den i 13 månader. Jag är student som pluggar heltid men jobbar även deltid på ett jobb i den utbildning jag går. Jag är då alltså beroende av försörjningsstöd eftersom jag lever långt under normen.

Denna månad fick jag veta att CSN beslutat att dra in mitt studiebidrag då jag varit sjuk i två veckor och inte lämnat läkarintyg. När jag då ansöker om försörjningsstöd får jag avslag, såklart. Så här sitter jag med 40 kronor i kontanter och en hyra som ska betalas om en vecka. De på socialtjänsten menar att jag får lösa detta på egen hand. Men jag då som 19-åring utan närvarande föräldrar eller dylikt, hur ska jag göra? Hur kan socialen lämna mig med 40 kronor och ingen mat? Jag menar, finns det ingen som helst medkänsla hos dessa människor på socialen?

Jag är en väldigt självständig och driven person och vill helst inte leva på staten, men just nu har jag inget val. Och jag älskar min utbildning och får verkligen hålla på med något jag brinner för. Så det är inte så att jag har skolkat och faktiskt skitit i skolan, och det vet dom om. Så när jag till exempel fixade ett jobb genom utbildningen menade socialen att jag inte skulle få något försörjningsstöd för att jag då hade ett jobb, där jag i bästa fall får in 1500 kronor i månaden. Så fort jag visar framfötterna, så är det som att socialen tar mig två steg tillbaka istället för att ge mig en klapp på axeln och uppmuntra mitt beteende.

Jag är så less på alla dessa möten med alla dessa människor på socialtjänsten som inte kan se mig som en individ med känslor, utan ser mig mer som en schackpjäs som de flyttar runt på brädet enligt

Pernilla 19 år Skrivarcirkeln Skärholmen

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: