Sköt dig själv och skit i andra

av harmlesslife den 17 september, 2013

i Debatt

Det var ett uttryck jag ofta hörda i mitt moderatstyrda hem. Idag tror jag att uttrycket spridit sig långt utanför mitt barndomshem i Nynäshamn. Tyvärr!

Jag ser det i politiken och jag ser hur tänket sprider sig ända ner på gräsrotsnivå. Varför? Jo, det är så mycket enklare att blunda än att ta ställning – och än mer göra något.

På Lidingö idag protesterar invånarna mot kommunledningens planer på förtätning av centrum. De boende är rädda om sin närmiljö och vad rivning av gammalt och bygge av nytt ska göra åt deras torg. Kommunalrådet skyller på invånarnas rädsla för förändring. Det må så vara och det är de i så fall inte ensamma om. Att vara rädd för förändring är snudd på en mänsklig egenskap. Kanske handlar det om behovet av att känna igen sig.

Tidigare i veckan var det Hammarbyborna som protesterade till förmån för deras skogsparti i deras närområde. Det är deras lunga, påstår de. Kommunpolitikerna har annars stora planer på förtätning även i grannförorterna. I själva verket finns planer på att förvandla samtliga Stockholms närförorter till en del av staden. Det är till och med så att det är viktigt att kalla vägarna för ”gator” för att poängtera den högre infrastrukturen.

Är inte protesterna bra då? Ska vi gå med på att politiker långt upp i stadshus, eller var de nu sitter, planera en förtätning över hela Stockholmsområdet? Är det inte det alla tjatar om – bostadsbristen? Det går inte en dag utan att frågan om det omöjliga att få en lägenhet i Stockholms närhet kommer upp. Måste vi då inte göra något?

Jo, men inte på min bakgård! Det måste finnas andra områden. Vi på Lidingö, Hammarby, Enskede, Nacka, Skarpnäck… vill bevara vår förort som den är. Och det styrs inte av någon rädsla för förändring, vi vill ha kvar vår lunga, vi vill bevara vår förort, vi vill ha ”vägar” och inte ”gator”.

Jag förstår – mer än väl! Jag har också bott i en ort med samma problematik med ökad infrastruktur kontra det gamla Nynäshamn med fri tillgång till hav och skog. Men om jag nu skulle lyfta blicken lite högre än mina egna skogstoppar. Var ska vi göra av alla norrlänningar?

Här SD kan ni komma igen! Om man i detta fall satte in ”bistånd” i glesbygden så skulle inte ”invandringen” till Stockholm bli lika omfattande. Och jag lovar att de ”invandrarna” är lika ovilliga att lämna sina hem och tvingade till flytt som landets alla utlandsinvandrare. Jag har också bott i glesbygd. Jag bodde i Östersund då regemente efter regemente lades ner. Samma sak i Sollefteå. I Nynäshamn stängde Ericsson en lika gigantisk som historisk arbetsplats på orten. Ok, hur tänker storstadsmänniskorna i söder, kring landets storstäder att landsbygden ska kunna behålla sina invånare på plats? Hur ska man kunna bo kvar i sin älskade hembygd då det inte finns några jobb, där alla ”gator” är ”vägar”? Där den åtråvärda infrastrukturen urholkas i samma takt som snön smälter i maj.

Men det kanske ändå ligger något i det som min pappa upprepade gång på gång: ”Sköt dig själv och skit i andra.” Jag undrar idag om han verkligen menade vad han sa eller om det var ännu ett utslag av hans lite vårdslösa jargong. Jag hann aldrig fråga, nu finns han inte mer.

 

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: