Satsa på de skötsamma, andra skola stängas ute?

av Anne Skåner den 5 januari, 2013

i Blogg, Debatt

Som bloggare och fri skribent möter man många åsikter och tankar. Efter att skrivit mycket om socialt utanförskap inte minst bland ungdomar, blir bemötandet inte odelat positivt. Vi ska värna de skötsamma, de som redan är rätt och har rätt social förutsättning. De som presterar och är till gagn för det samhälle där bara de bästa ryms.

Om de personerna vore aktiva inom kyrkan skulle jag ställa frågan vilken tro, vilken Gud de har i sin värld. För det jag vet är att Jesus värnade just de som inte var skötsamma, de grupper som stod utanför det dåtida systemet. Skötsam är också det ord jag avskyr eftersom jag alltid fick höra som barn att jag var just ”inte skötsam”. Jag kunde aldrig riktigt få förklaring på vad det innebar, men inser att det är att vara följsam, accepeterande och aldrig göra fel. Med andra ord dygder som få av oss torde besitta.

Osökt går mina tankar till Anders Carlberg som efter en lång tids kamp mot canser lämnade in i dag lördag 20130105. Anders var ingen messias men han var en person som stod på de svagas sida. Det var hans tro på att det finns resuser och möjligheter hos alla om de hittar ett sätt att få fram det. Det var han som sa till Sebbe Stakset att slå dem med häpnad, inte med knytnävarna.  Anders Carlberg insåg att om man inte plockar upp människor i utanförskapet blir det kriminalitet, högerextremism etc som tar över. Fryshuset gjorde många kontroversiella saker som att ta in skinnhuvuden i en egen lokal. Etablissemanget flydde men frukten blev Exit som idag jobbar med avhoppade gängmedlemmar.

När Sebbe Stakset i Kartellen fick jobb på Fryshuset skrevs brev till Stockholm Stad om att   pengarna till verksamheten borde dras in, eftersom man anställde kriminella. Bara de skötsamma skulle med andra ord finnas på ett ställe där man just jobbade med ungdomar som har hade sociala problem och svårigheter. Sebbe å andra sidan är kvar, har lyckats att tills vidare lägga sin kriminella karriär bakom sig och jobbar i stället med att få ungdomar att med pennans hjälp istället för våldets att ta tag i sin vardag. Ordets och pennans makt är ett skarpare svärd än våld och kriminalitet.

Jag funderar ofta över vilka som skulle ta hand om de icke skötsamma om inte personer som Anders Carlberg, ställen som Fryshuset fanns. Om det inte funnits en KA Westerberg som 1969 trodde på att fostran och medlevarskap var bättre metoder än sjukvård, institution och medicin för unga missbrukare. Om det inte funnits en Nils Bejerot som vågade sticka ut hakan i den svenska narkotikadebatten. Om det inte funnits en Gun Zacharias som ansåg att också romer var människor. Om det inte funnits en Ove Rosengren som helhjärtat trodde på kamp mot droger, hjälp och stöd till missbrukare. Och som såg alla som under ytan goda människor.

Jag talar inte om felfria personer, jag talar om människor som helhjärtat tror och trodde på människan. Som vågade slåss för det som jag vill kalla det goda och inte för de skötsamma. Idag har jag svårt att se visionärer. Människor som när det blåser står kvar i vinden och kämpar vidare. Som vågar ställa krav men också ge tillbaks egenvärde, tillit och utrymme att växa i. Jag tänker på den debatt som pågår kring de kriminella grupperna. De största debattörerna är de som anser att de skall stoppas undan, gömmas och glömmas. Man får inte ha livstidsstraff och skriva musik och kanske inte heller studera enligt den gruppen. Men var finns KRIS och X-Cons som idag är de två stora grupperna i arbete med fd kriminella? Varför tiger de? Var finns eldsjälarna som gör annat än att bygga monument över sina egna insatser och synas lite förstrött i TV-rutan.

Jag kan känna att människor i utanförskap vare sig det är på kåken, sjukhuset, familjehemmet, äldreboendet saknar röster som slåss och tar strid. Media hakar på trendmässigt sk heta ämnen, Aftonbladets artikelserie om barn vars mödrar blivit mördade är angelägen, men hela sociallagstiftningen vad gäller barn och omhändertagna barn är angeläget. Samt inte minst alla föräldrar som förlorar sina barn för att socialtjänsten anser sig vara bättre på barn än föräldrarna.

När människor som Anders Carlberg mfl av den stammen dör, utarmas samhället på den grundläggande kraften – eldsjäl. Eldsjälar fanns i arbetarrörelsens barndom, det var den elden som drev och stod emot. Det finns eldsjälar i mindre sammanhang men vi behöver dem också i de stora.

Vi håller på att få ett samhälle som allt mer handlar om mig och dig. Inte oss inte vårt. Bara vi och inte dom. Dom är de som vi kallar de icke skötsamma.

Om jag vore Gud skulle jag förlåta och förstå, men nu är jag människa och jag kan bara känna sorg och ilska över trångsyntheten i vårt samhälle.

Tidningar som skrivit om Anders Carlberg:

AB, Expressen, SVD, DN, TV4

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: