Pengar på rätt ställe

av harmlesslife den 22 november, 2012

i Debatt

Ibland, eller egentligen rätt ofta, undrar jag över alla pengar som går till en hel mängd forskningsuppdrag. Det sitter en hel bunt forskare som efter vet inte hur lång tid och lägger fram sina forskningsresultat över något som jag tycker är rätt uppenbart! Eller är det jag som inte fattat galoppen?

Imorse redovisades det på TV-nyheter att ADHD patienter som äter medicin begår mindre brott än de utan. Jag vet inte om jag är helt fel ute nu men jag trodde att det var poängen med medicin – att man mår bättre från det som nu kan vara ens problematik – i det här fallet negativ (brottslig) impulskontroll.

I alla fall är det så för mig med mina diagnoser som borderline och bipolär – om jag inte skulle ta min medicin hamna jag ofelbart i en fullständig berg-och dalbana i humörsvängningar OCH dålig impulskontroll. Skillnaden är kanske lika stor i genusperspektiv som ett diagnossymptom. Jag (som kvinna)  vänder min aggression och destruktiva brist på impulskontroll mot mig själv och inte utåt i ett sätt för samhället straffbart beteende. Pojkar/män har en tendens att mer vända ilskan och frustrationen utåt. Givetvis finns undantag  – som alltid!

Min uppfattning och tro är att alla dessa självskadande unga tjejer som hamnar på psykiatrins sista alternativplats – rättspsyk finner sin manliga motsvarighet inom lås och bom på landets fängelser. Hur många av dem som också har diagnosen (och obehandlad) ADHD har jag ingen egentlig uppfattning om, men enlig nyhetsuppläsaren är en stor andel av våra fängelsekunder stämplade med just den diagnosen

I mina ögon är det en självklarhet att medicinera ett hotfullt beteende, vare sig det vänder sig mot en själv eller någon utomstående. Men SAMTIDIGT jobba på andra strategier för att lära sig hantera och kontrollera sina brister och tillkortakommande vilket jag för övrigt tycker kunde vara bra också för ”normisar” som inte har fått stämpeln uttalad psykisk problematik. Det ÄR inget skamligt med att medicinera för psykiska besvär/diagnoser lika lite som det är fult att medicinera diabetes eller hjärt-och kärlsjukdomar. Sen må det vara trist att hamna i det läget, men det är som bekant inte så att vi alltid väljer våra livsförutsättningar. Och det oavsett vad vår regering nu tycks tro!

Agneta

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: