Om pojkars utsatthet – vad händer med dem

av Anne Skåner den 6 juli, 2013

i Almedalen, Blogg, Debatt

Vad händer med pojkar som får stryk hemma, var rubriken på ett annorlunda seminarium i Almedalen. En öppen diskussion om pojkars utsatthet och män som slår. Bakom seminariet stod Våld i Nära Relationer som leds av Carin Götblad. Två medhjälpare Börje Svensson, legitimerad psykoterapeut från Pojkmottagningen i Stockholm samt  professor  och forskare Niklas Långström fanns på plats och talade om olika erfarenheter.

Niklas Långström sa att det inte finns ett samband mellan pojkar som utsatts för sexuella övergrepp och att det är just de som blir sexualförövare. Däremot finns belagt att pojkar som växer upp i utsatthet i högre grad blir våldsamma och kriminella. Dessutom är självmordsfrekvensen hög i just den gruppen. Vidare sas att pojkar som adopterats till sk normalfamiljer men med en nära våldsupplevelse bakom sig också visar på ett våldsammare beteende. Niklas Långström betonade dock att det inte handlade om genetik utan snarare socialt arv.

Det diskuteras oerhört lite kring pojkar och deras utsatthet och samhället har en benägenhet att tala om flickors utsatthet och våld mot kvinnor, medan det talas väldigt tyst om pojkar/män som utsätts för nära relationsvåld. I en undersökning som refererades till redovisas att i åldersgruppen 20-47 år har 35-40 % någon erfarenhet av nära relationsvåld och i gruppen ca 10 procent pojkar.

Börje Svensson talade om att det är svårt att nå pojkar som utsatts för våld och övergrepp. Pojkar ber inte om hjälp och de undviker att tala om vad de utsatts för. Börje Svensson betonade samtalets betydelse, att ställa om frågorna tills det kommer ett svar. Det handlar om att inte ge upp och så småningom kommer samtalet i gång omkring det som hänt.

BUP har inte resuser och kunskap att möta de här barnens behov, vilket gör att det tar så mycket längre tid innan pojkar/män får hjälp.

Pojkar som utsätts för sexuella övergrepp i familjen är större än vad man trott och en i publiken, Daniel säger ”jag var en callgirlboy”.                                                                                                                                                                                        

Daniel kommenterar seminariet på sin blogg: Det finns ett samhällsproblem som ofta undertrycks och inte lyfts upp. Tabubeläggning och beröringsskräck råder hos den breda majoriteten, kan upplevas. Jag menar vad rubriken antyder att det finns killar som blir psykiskt och fysiskt utsatta när de växer upp. Attityder som man lätt stöter på där ute är att det säkert inte är någon fara, män är starka, osv osv. Helt galet, och det krävs något för att vi ska tänka om i frågor likt dessa. Feminism i all ära, men blanda inte ihop det med att män ska undertryckas och lyfta fram de problem som framförallt finns hos denna grupp. Unga män är de som vi bör fokusera på. Se tecken och ställ rätt frågor. Bry dig!”

Daniel berättar att han har svårt för nära relationer och tillit. Det tar sig i uttryck att han är rädd för kärlek och närhet. ”Det gör för ont, säger han.

Det finns inga snabba lösningar eller standard på att hjälpa utsatta pojkar. Men samhället måste ta det på allvar och BUP liksom vuxenpsykiatrin måste bli bättre på att möta utsatta pojkar/män. Den här debatten är laddad, kvinnor utövar inte våld och fler kvinnor än män utsätts för våld. Procentsiffrorna kanske är fler kvinnor än män, men att pojkar/män utsätts för våld, kränkningar i nära relationer talas om i de slutna rummen. Det kanske är dags att lyfta frågan i ljuset och diskutera generellt också om våldet som mekanism och medel.

Carin Götblad
Carin Götblad

Börje Svensson beskrev sin roll som pappa där han lovat sig själv att inte slå, inte hota eller utsätta barnen för kränkande hantering. ”Jag inser att jag levt upp till att inte bära hand på mina barn, men tyvärr använt hot som om du inte gör si så får du ingen glass etc. Många barn växer upp med skuld. Vi använder uttryck som om du gör så blir mamma sjuk, eller vill du verkligen göra mig så besviken.

Barn anpassar sig till hoten och om de inte gör det finns alltid oron över att det är just deras fel om något händer i familjen. Den här debatten som Carin Götblad väckt har bara börjat.

Det är bara 30 länder i världen som har agaförbud. Australien är ett av dem, där diskuteras nu att riva upp den lagen.

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: