Nu kommer det en till uppdatering från socialtantsträsket.

av Socialsekreteraren den 22 maj, 2012

i Blogg

Ja ni, ibland undrar man. På denna arbetsplats är det hur trevliga människor som helst, alla är glada ochtrevliga. På något sätt är det svårt att förstå att jag, när jag talar med en kvinna vid lunchen om arbetsplatsen, att det tidigt kommer fram att kommunkationen brister på detta ställe. Detta berättas för mig dag två redan. Den här kvinnan tillhör min tilltänkta subgrupp så dag två frotterade jag mig med det rätta elementen.

Jag har lyssnat vid telefonen idag och fått ett hum om hur mottagandet av telefonsamtalen går till. Det är hur mycket som helst att hålla rätt på och det finns massor av insatser från samhällets sida att ge. Det ska jag nog lära mig.

En sak som stör mig riktigt eftersom jag inte får något vettigt svar på det är att när de registrerar famijer använder mannen som registerledare, bara för att han är mannen. Sökmässigt spelar det ingen roll eftersom man använder sig av personnummer när man söker en klient. Mer rimligt borde ju vara att skriva in den som ringer som registerledare, anser jag.

I går var vi således på ett möte för att reda ut hur de skulle komma ikapp eftersom och jag fick se prov på gruppens förmåga att kommunicera. Eller snarare oförmåga. Herregud! säger jag bara.

Det första som jag förundras över är att enhetschefen först och främst inte bett alla anställda att ta med uppgifter om antalet klienter, klienter som ska avslutas, som ska överföras till annan o.s.v. till mötet. Detta leder till att alla måste gå i väg i lite mer än 40 minuter för att samla ihop detta. Istälelt för att ta det på en tid då de inte har så mycket att göra. Tid som tas från klienter, vilket är anmärkningsvärt när de har hög arbetsbelastning. Därefter möts de igen och börjar tala om hur många som ännu inte har tilldelats en handläggare ännu. Då får socialseekreteraren luft under vingarna och säger att det bokats in fler nu eftersom dagen nästan gått. Detta ler enhetschefen åt och fortsätter att tala om de som obokade. Hon gör ingen notis om att höra vad denne anställda säger. Därefter talar de om att de skastänga allt en dag, förutom telefonen, för att ha en s.k. skrivdag för att komma ikapp. Där var det nog inga konstigheter. MEN, förstår ni, nu kommer det som är det mest anmärkningsvärda, De talade om att ta en massutredningsdag, där de möter de obokade klienterna i hybris för att därefter ta en lördag och utreda dessa. De börjar med att leta efter en lördag för att göra själva utredningen och nu går Socialassistenten i taket och säger att det inte finns någon dag innan att boka in klieterna för nybesök på. Detta lyssnar ingen på. ALLA ignorerar. Själv tycker jag att hon kommer med en vettig infpomation eftersom den ger en förutsättning för att kunna arbeta. De bestämmer således en lördag innan assistenten har tider att boka in klienter på. Nu lessnar assistenten och går från mötet, vilket jag förstår.

Efter mötet skakade jag på huvudet och var på väg därifrån lite orolig över vad denna grupp faktiskt kan ge. Jag är trots allt inte lika beroende av dem som de är av mig. Det kan förviss bli bra ändå. En av gruppcheferna frågar mig vad det var jag tänkte. För hon såg att jag tänkte. ”Jo”, sa jag, ”ni lyssnar ju inte på varandra över huvudtaget”. ”Nej”, sa hon, ”det är lite roligt att det syns så tydligt”. Givetvis kommer enhetschfen och vill vara med i samtalet och hon får ju givetvis höra samma information efter att jag skojat till det om att man kanske inte ska säga något dag två om man avser att bli långvarig. Enhetschefen anser att hon hör, hon som bara stod och log åt det som den anställde sa utan att lyfta upp det och säga att det är viktig information.

Jag tänker nu att jag komemr att fortsätta där så länge som jag tycker att det är trevigt, men visar det sig att det är en arbetsplats som tar min energi så får jag nog välja att lämna den. Som sagt, de är mer beroende vad jag är av dem.

Arbete är viktigt och lärorikt, det är trevliga arbetskamrater, även enhetschefen. Men det är det här med kommunikation som är en grundförutsättning för människans sociala liv, som inte fungerar. Och den som behver veta det ser det inte.

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: