Min diagnos passar inte i systemet

av harmlesslife den 12 november, 2013

i Blogg

Idag drabbas en av fyra någon gång i livet av psykisk ohälsa. Det betyder inte nödvändigtvis långa sjukskrivningar för alla men i vissa fall måste lugn, ro och viss avskildhet till för att återhämta sig till rådande arbetsklimat.

Det märkliga är då hur svårt det ska vara att hitta ett rimligt skydd och rehabilitering från något så allmänt förekommande som att må dåligt i själen – till den grad att den vanliga vardagen blir påverkad.

Under rubriken ”Sjuk på fel sätt?” ordnade NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa,  och Socialpolitisk förening tillsammans ett seminarium den 11 november. Jag var där. Och jag berördes av mycket av det som sades under dagen. Utan att närmare gå in på vem som sa vad så vill jag här dela med mig lite av tankar som satt bo i min hjärna när jag lämnade ABF-huset när dagen var slut.

Jag började med att fråga mig själv – hur ser min arbetsförmåga ser ut. Sen – vem kan bedöma den? Jag har ju inget arbete. Det känns som ett problem här. Eller arbete har jag men ingen anställning. Mitt arbete idag handlar om att hålla mig på benen och allmänt fungerande. Och, en av mina prioriteringar – hålla mig på rätt sida om dörren in till den psykiatriska slutenvården, dvs utsidan. Det är mitt arbete, för det får jag sjukersättning.

Jag har haft tur, mina erfarenheter av socialförsäkringssystemet har inte varit så dramatiska. Men jag har öron och ögon att se på människor i min närhet. Jag känner mig maktlös då jag ser den ena efter den andra trilla mellan stolpen Försäkringskassan och stolpen Arbetsförmedlingen.

Kjell Rautio, LO, talade om önskan att FK och AF borde ingå en pakt och börja samarbeta kring den enskilde människan istället för att spela boll med den drabbade. Han poängterade samtidigt vikten av upprustning av en nu nedrustad företagshälsovård. Jag tror att de flesta begriper att ju snarare psykisk ohälsa uppmärksammas och kommer under någon form av behandling ju snabbare går det att komma igen. Företagshälsovården har en viktig roll i det arbetet.

Nästa intressanta inlägg kom från Malin Josephson, Inspektionen för socialförsäkringen. Hon talade om svårigheter vid tillämpning av sjukförsäkringen vid psykiska diagnoser. Hon menade, med all rätta, att dessa diagnoser är mer spretiga än homogena. Att behandla snuva är inte särskilt liktydigt med att hantera prostatacancer. Till exempel.

En stor vikt lades under dagen vid ordet ”arbetsförmåga”. Vad är arbetsförmåga? Ja, någon sa så klokt att en förutsättning för arbetsförmåga är livsförmåga. Självklart kan tyckas, men ändå inte då man betänker alla märkliga fall man hör om då FK bestämt att jag har arbetsförmåga då jag knappt kan ta mig ur sängen.

Flera talare förde fram det tydliga sambandet mellan psykisk ohälsa och dålig ekonomi. Det är ett samband som varit känt sen länge, men lite har gjorts åt det. Ett problem med den nuvarande sjukförsäkringen är tidsbegränsningarna. Alliansen, som införde dem 2008, menar att de ska tjäna som incitament till att återgå i arbete. I själva verket visar siffror och svåra erfarenheter att effekten snarare varit den motsatta. Själva tidspressen skapar stress, vilket i sig ofta leder rätt ner i vidare psykisk ohälsa. Dvs dagens sjukförsäkringssystem är kontraproduktivt – jag blir sjukare istället för friskare.

Om man tittar närmare på de omtalade tidsbegränsningarna så påpekade Anna Norrman, från NSPH att de inte är anpassade till psykisk ohälsa. Att diagnostisera psykisk sjukdom tar tid. Det är inte ovanligt att det tar upp till två år att få starta en utredning för t ex ADHD. Men tiden för min rätt till sjukförsäkring börjar ticka från dagen jag först går till doktorn (vilket jag också kan ha dröjt i det längsta med – för vem vill vara psykiskt sjuk!?). På detta kommer ofta långa rehabiliteringsförlopp när jag väl kommer fram i kön och får starta en, medan klockan tickar…

Vartefter tiden går och jag inte hinner bli bra sjunker ersättningarna och jag blir nu inte bara sjuk, jag blir också fattig. Nu handlar min vardag om att få pengarna att räcka till mat och hyra. Mediciner, rehabilitering och återhämtning får komma i andra hand.

Ja, med egna erfarenheter av långvarig psykisk ohälsa så kan jag inte mer än stämma in i rubriken för dagen är jag sjuk på fel sätt?

En mer personlig skildring av dagen går utmärkt att läsa på harmlesslife.se Där har jag också reagerat på Hanne Kjöllers märkliga sammanfattning av dagen på ledarsidan i DN 12/11-13.

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: