Kvinnliga fångar lever på 1800-talets kvinnonivå

av Anne Skåner den 5 september, 2012

i Debatt

Jag arbetar i en mansdominerad värld med fd kriminella, fängelsekunder och missbrukare. Majoriteten är män troligen för att fler män befinner sig i fängelse än vad kvinnor gör. Jag vill inte påstå att de människor jag möter har fått någon guldsked i det fria livet, tvärtom tillvaron är tuff och att återgå till frihet är långt ifrån lätt framför allt inte om man tillbringat en stor del av livet bakom murarna.

I min blogg tar jag upp kvinnliga fångar, den grupp inom kriminalvården som det talas och görs minst för. Vad jag inte tog med i min blogg var bristen på insatser för att kvinnor vistas på fängelserna ges lite eller inget stöd i arbetet med att upprätthålla kontakten med sina barn. Ofta blir barnen placerade i familjehem och besöksfrekvensen avgörs av socialtjänsten och familjehemmet. Efter avtjänat straff, lämnas kvinnorna utan stöd och hjälp.

Kvinnor som har sk korta straff ges ingen efterplanering eller kontakt med socialtjänsten. Förutsättningarna för kvinnliga fd fångar att klara tillvaron underlättas inte av att sociala sektorn sviker. Kvinnor hänvisas till härbärgen där de ramlar rakt in i missbruket och destruktiv miljö.

Vi lever i kriminalvård där kvinnorna behandlas som kvinnor alltid har gjort i historien, som andra klassens medborgare och som någon skrev i en kommentar, ”vi mjöl, socker och smör för att baka bullar” som bekant tjocka feta kvinnliga interner bråkar inte.

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: