Jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet – är det en utopi?

av Anders Löwdin den 17 juni, 2012

i Blogg

Bo Nässlander har MS sedan ett antal år tillbaka. Han behöver omfattande hjälp i sin vardag och klarar inte att ta sig utanför sin egen lägenhet utan bistånd. I en debattartikel i DN så skriver han om LSS-lagens intentioner. LSS skapades för att ge personer med funktionsnedsättning jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Målet var att personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att leva som andra.

Bo Nässlander lever i Stockholm. En stad som deklarerar att den är till för alla. I sin debattartikel beskriver Bo Nässlander sin situation i en stad där biståndsbedömningen minimerats och generaliserats så att till den grad att lagens intentioner knappas kan efterlevas.

I samband med att min fru togs in på en palliativ vårdavdelning kontaktade jag min biståndsbedömare för att jag ville ha möjligheter att besöka henne. Jag förklarade situationens allvar, att min fru inte hade lång tid kvar att leva och att jag behövde ett snabbt beslut.

Det var i slutet av april. Min biståndsbedömare gjorde hembesök den 7 maj. När jag skriver det här är det den 10 juni och jag har fortfarande inte fått något svar. Under min väntan så har min hustru både avlidit och begravts.

Läs Bo Nässlanders artikel i DN.

Läs gärna också ”Allt fler berövas personlig assistans”, på Socialpolitik.com

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , eller annat intressant.

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: