I Onådiga Luntans spår med Selma

av Anne Skåner den 5 november, 2013

i Blogg

Selma är en tapper mamma. Träffade henne för nåra månader sedan. En glad och utåt sett alltid sprudlande person. Men bakom skratten och leendet döljer sig en daglig kamp för överlevnad. Från att ha haft ett välbetalt arbete-varit facklig/politisk aktiv till en tillvaro där dagen handlar om att överleva.

Selma är ensamstående mamma till två barn, 7 och 22 år. Den äldsta sonen föddes med  en utvecklingsstörning som gör att han inte fungerar socialt. Ansvaret för sonen ligger på Selma. För fyra år sedan blev den bil Selma åkte i påkörd av en annan bilist när hon var på väg till ett kommunalpolitiskt möte. Skadorna efter krocken var allvarliga kotförskjutningar och ständig värk. I snitt konsumerar hon 14 tabletter om dagen för att hålla sig igång.

Det var efter olyckan som hon tvingades säga upp sig från jobbet. Ett år fick hon vara sjukskriven sedan var det över. försäkringskassan sa nej. Du ska tillbaks o jobb. Försäkringsbolaget som kunde betalt ut en ersättning efter olyckan vägrade då de hävdade att Selma hade ont i nacken innan olyckan. Låt oss gå längre fram. Selma nekas sjukersättning. Enligt försäkringskassan har hon inte rätt till SGI. Eftersom hon tvingas till arbetsmarknadens förfogande kan hon inte ingå i något rehabiliteringsprogram. Har väntat i mer än ett år för att få komma med i ett program för att minska ryggsmärtorna. Blir barnet sjukt kan hon inte vara hemma eftersom FAS 3 där hon nu ingår inte tillåter föräldrar Vabbar. Då dras motsvarande dagspenning bort. Eftersom Selma har problem att ta sig upp ur sängen på morgonen tar det tid att komma igång, därmed kommer Selma försent till FAS-3 jobbet vilket rapporteras till Arbetsförmedlingen i Globen, som då drar av motsvarande kronor.

Den störta rädslan Selma har är att åka kommunalt eftersom hon somnar så fort hon sätter sig. För att kunna ta sig runt har hon begärt färdtjänst vilket nekas från socialförvaltningen i Stadsdelen. På FAS 3 jobbet kan hon sitta ungefär 15 minuter åt gången sedan måste hon vandra runt för att minska värken och inte falla i sömn. Hemma är lägenheten i kaos. Efter stambytet har inte Selma orkat städa. Städning tar i princip all kraft som behövs för att klar jobbet  i 8 timmar. Ett jobb där hon sa stärka sitt CV, få självkänsla och bli duglig för arbetsmarknaden. Selma berättar att hon kan få jobb i morgondag, det är inte hennes problem. Problemet är att kroppen inte orkar. De största förolämpningen hon fick var när chefen för Försäkringskassan sa till henne att överviktiga ska inte vara sjukskrivna de är bara lata. Då hotade jag sprängra huset och hoppa från taket, berättar Selma som medger att tanken att leva ibland tar slut.

Lägenheten är där hon och de två barnen bor. Älsta sonen fungerar inte socialt och ibland ligger soporna utspridda över hela köksgolvet, damsugaren har skurit för att sonen dammsugit upp vatten. Toaletten får stopp för att sonen tycker det är kul att stoppa saker i toalettstolen etc. Matrester och delar av det som finns i kylskåpet hamnar ofta på golvet om inte Selma är hemma o vaktar. För att både hon o sonen ska få det drägligt har Selma begärt boende via LSS (den lag som skall ge funktionshindrade hjälp). Selma har ansökt om satelitboende, gruppboende mm. Men LSS handläggaren ansåg inte sonen tillräckligt utvecklingsstörd för att få en stödbostad. Istället får han två timmar i veckan sk boendestöd på ett fik eller biblioteket, där skall de också söka en andrahandsbostad till sonen. För den som vet hur bostadsmarknaden ser ut är detta som att bestiga världens högsta berg.

När jag ringer till handläggaren och frågar om hon besökt sonens bostad svarar handläggaren nej det ingår inte i jobbet. Min uppgift är bara O:s situation inte familjens. Ja men han bor ju hemma och är beroende av sin mamma för att klara sig. Detta tycker inte handläggaren är hennes sak utan hänvisar till Individ och Familjeomsorgen.

För Selma är steget till socialhjälp det sista förnedrande steget. Dels för att hon inte kan söka förän 1 januari 2014. För för att klara ekonomin har hon lånat pengar via ett nätbolag samt en kompis. Pengarna har förts in på hennes konto och räknas av Socialtjänsten som inkomst. Alltså får hon inga pengar inom 3 månader. Så länge måste Selma stå ut på sitt FAS 3 jobb. Det jag skulle behöva tid till, säger Selma, är att få börja smärtbehandlingen i Vaxholm som jag stått i kö för. Jag skulle behöva ta tag i bilolyckan igen och se om jag kan slåss mot försäkringsbolaget. Jag skulle behöva…jag skulle behöva…

Men tiden och orken räcker inte. För Selma vill vara en bra mamma till yngsta sonen, följa på fotbollsträning, till kulturskolan och vara närvarande och då hamnar hennes problem på andra plats.

Vi lever i ett kallt samhälle, där den som redan ligger skall ligga kvar. Onådiga Luntan bestod av urval av alla utsatta i vårt land, vi möter dem varje dag precis som jag möter Selma.

Läs mer om Selma på Aftonbladet

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: