Hemlöshet – på kommunens order

av harmlesslife den 13 mars, 2012

i Berättelser, Skrivarverkstad Sthlm

Jag mötte en man. Jag såg direkt att han inte mådde så bra, han tillhörde de människor som alltid stirrar i backen, inte tycker att de har så mycket att bidra med, en som flyter med dit strömmen för honom. Hans vattendrag hade gett honom en generös och framsynt familj, mamma och syskon, som hade köpte en liten bostadsrätt åt honom. Jag är övertygad om att de gjorde detta för att åtminstone ge honom en trygg plats i ett för honom hårt och oförstående samhälle.

Han hade nu sen en lång tid tillbaka ett tryggt boende i en liten etta på Söder. Men då han inte haft något jobb sen åttiotalet då han avslutat ett för att gå på KomVux som sen visade sig inte funka har han mer eller mindre flutit runt på mammas pengar och goda vilja.

Jag frågade om han inte hade en läkarkontakt, för i mina ögon var han en självklar kandidat till sjukersättning, t om i denna krassa regerings ögon. Men han sa att det inte blivit av. Det hade inte blivit så att han försökt komma till en psykiater, som i mina ögon var det uppenbara valet. Han visste inte hur, han kom sig inte för. Han drev runt istället. Problemet nu var att mamma började gå på de 90 och pengarna och stödet därifrån började sina. I det läget har han nu sökt socialbidrag för att på något sätt få pengar till mat och hyra. Beskedet han får från socialsekreteraren är att han måste hitta ett billigare boende. Ok, säger jag, vad betalar du i hyra idag? 2 100:-/mån svarar han. Jag reflekterar och funderar var sjutton han ska kunna hitta en lägre månadskostnad än så. Problemet är då detta – han äger denna lilla etta! Socialtanten och hennes regler bryr sig inte det minsta om att hans familj köpt den åt honom för att han åtminstone ska ha ett tryggt hem i sin i övrigt rätt förvirrade och vilsna tillvaro. När jag träffar honom berättar han att om två dagar kommer några potentiella köpare för att titta på hans lägenhet.

Jag frågar oroligt vart han tänker flytta då han sålt lägenheten. Jag är ytterst medveten om bostadssituationen i Stockholm. Svaret jag får gör mig inte så mycket lugnare, han konstaterar lakoniskt att han får väl flytta hem till mammans hus, fast problemet är ju, tänker han, att hon kanske inte har plats för honom då hon redan har en inneboende. Men det löser sig kanske, han får väl ligga på soffan… Jag är osäker på om han riktigt inser vart han är på väg. Men jag ser mycket tydligt texten ”hemlöshet” inför mina ögon. Var i all världen ska han hitta ett ”billigare” boende än 2 100:-/mån? Och när han nu sålt sin enda fasta punkt och trygghet kommer han ändå inte att få något socialbidrag, inte förrän han har ”ätit” upp sin förmögenhet. Slutet jag ser för mina ögon är bara ett – ännu ett fall av hemlöshet i Stockholm. En hemlöshet skapad av ett system som inte ser till den enskilde individens behov och förmåga. Dagen efter detta tankeväckande möte talar socialborgarrådet Anna König Jerlmyr på morgon-TV. Hon talar engagerat och förtroendefullt om hur mycket pengar och kraft Stockholm stad satsar på arbetet mot hemlöshet. Varför skorrar hennes ord så i mina öron?

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: