Fallet Donia kräver en ordentlig utredning

av Anne Skåner den 1 maj, 2012

i Blogg, Debatt

Donia 16 dog av körtelfeber. Hon låg ensam i mer än tio timmar utan att någon såg till henne. Familjehemmet trodde hon tjurade  och gömde sig på rummet. Det är en komplicerad historia som i vissa fall kan misstänkas för vanvård i andra fall för bristande tillsyn. Men det är ett fall som utlöst en FB reaktion utan dess like. På alla sidor om kritik mot socialtjänsten, LVU etc haglar haten mot familjehem och socialtjänsten. Namn hängs ut liksom bilder. Jag har en bakgrund i fallet Donia, jag litar på såväl mammans som systerns berättelse och redogörelser. Men jag efterlyser myndigheter och familjehemmets reaktioner. Visserligen är det helg, men fallet är så graverande att någon från myndighetssidan borde gått ut och sagt något.

Nu släpper man frågan fri, där hat och hämnd frodas vilket gör det svårare den dag myndigheterna tar bladet från munnen. Jag vill utifrån inte minst Socialaktion Nu tro att det finns en motrörelse också inom den sociala sektorn, jag vill tro att Nu Bryter Vi Tystnaden är tecken på att också människor som arbetar inom socialtjänsten börjar känna att det måste till en förändring. Idag är det 1 maj, dagen då de flesta partier från mitten till vänster går ut o demonstrerar. Vi demonstrerar mot arbetslöshet och ett orättvist samhälle som byggts upp under några år. Men vi borde också ha utrymme för att demonstrera mot sociala villkor som blir allt mer svåra – inte minst när det gäller hur socialtjänsten undermineras i sitt arbete. För många av dem som drabbas idag från arbetslösa till familjer vars barn omhändertas av olika skäl, har en sak gemensam. Vi har en social sektor som allt mer börjar likna ett sopnedkast. Där de anställda känner allt mindre glädje, allt mindre entusiasm. Inte för att de saknar viljan utan för att de saknar resurserna att ge människor det som behövs.

Vi är få som slåss öppet i spalterna mot sociala missförhållanden inom myndigheterna, jag förstår det också eftersom det knappast är en merit att ständigt vara kritisk och lyfta frågor som etablissemanget helst vill tiga ihjäl. Vår arbetsmarknad blir ju inte särskilt vidgad och antingen så tiger man och ser på eller också får man köpa att yttrandefrihet är detsamma som att vara kvar i arbetslöshet eller utan uppdrag.

Men jag har en bakgrund som barnhemsbarn, jag kan aldrig tiga så länge ett enda barn far illa. I Sverige eller övriga välfärdsvärlden. Jag kan inte tiga när människor flyr från Sverige för att samhället hotar ta deras barn, eller när barn som Donia dör under tveksamma förhållanden i sitt familjehem. Inom grupp politiskt i samhället som jag tillhör hade jag önskat att det fanns något som också hette human empati, alltså förståelse för att också frågor kring barn och ungdomars villkor som får Samhället som föräldrar skulle engagera. Min önskan idag är att Donias död inte får bli meningslös och glömmas bort i en form av olycksfall i arbetet, ett case mindre hos socialförvaltningen i Trelleborg. Min önskan är Donias död måste intensifiera krafter för en bättre och mer kontrollerad social- och familjehemsvård.

Vi är skyldig familjen och Donia detta. I annat fall vart skall de utsatta och utan makt i så fall vända sig.

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: