En icke-kränkande Socialtjänst?

av Malin Widerlöv den 26 januari, 2013

i Blogg, Maskrosföräldrar

En icke-kränkande praktik – är det möjligt? Vill vi ha det? Och i så fall – hur kan vi nå dit?

Jag har bett maskrosföräldrar svara på åtta frågor, jag kallar dem ”fokusfrågor” och hade tänkt använda dem för att utverka ett material som ska kunna ligga till grund för en ”stödcirkel” för målgruppen, antingen via nätet eller i mer traditionella stödgrupper där man träffas. Svaren jag får är starka, svåra för mig att läsa och jag blir ofta upprörd och berörd.

Föräldrarna berättar om en socialtjänst som har ”tillintetgjort” dem. Som har kränkt dem och aktivt verkat för att få bort dem från deras barn. Några har råkat värre ut än andra, ett par för uppenbara lagbrott. Även om jag inte direkt är förvånad, är jag förtvivlad över att det är så här det ser ut. Jag har också svårt att förstå varför det ska behöva vara så.

Finns det inget annat sätt att skydda barn från att växa upp i familjer med missbruksproblem, än att kränka deras föräldrar? Kan man ingripa i en familj, utan att ljuga, förlöjliga och hota? Självklart kan man det! Kanske krävs det lite annorlunda arbetsrutiner och något annorlunda strukturer i myndigheters organisationer och kanske kan det ibland kosta lite mer på kort sikt men vinsten torde bli stor och betala sig snabbt, i form av återförenade familjer och drogfria, arbetsföra människor.

Jag träffar ganska ofta socionomstudenter och de allra, allra flesta är mycket sympatiska, kloka, artiga. intelligenta och öppna människor som uttrycker sig respektfullt i frågor som rör utsatta människor, sådana de själva ska komma att arbeta med efter sin examen. Jag tror därför inte alls att det finns några problem med de personer som arbetar med familjevårdsärendena, utan jag utgår från att det är vanliga, friska människor som går till jobbet med en ambition att göra ett gott arbete. Nej, förklaringen till ”mina” maskrosföräldrars upplevelser, måste ligga någon annanstans.

Jag tänker inte ge mig förrän jag bättre förstår varför så många vittnar om kränkningar och känner sig sårade för livet av de myndigheter som ska finnas där för att hjälpa oss när vi fått problem. Jag drivs av övertygelsen att det går att göra det här bättre, att ge stöd och hjälp till föräldrar i missbruk och göra omhändertaganden utan att kränka.

Jag tror att alla som berörs av dessa frågor – både vi föräldrar till placerade barn, familjehemmen och socialtjänsten har samma mål – nämligen att det ska bli så bra som möjligt för barnen, både på kort och lång sikt, så därför är jag övertygad om att dialoger och samarbeten över gränserna är lösningen för att nå det målet!

Skriv gärna till mig och berätta om dina erfarenheter, både som familjehemsförälder, maskrosförälder och som handläggare bär du på erfarenheter som är viktiga för att vi bättre ska förstå hur man kan förändra de här föräldrarnas situation.

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: