Det finns ljus i mörkret

av Anne Skåner den 13 september, 2013

i Blogg

Efter att ha hört många bra inlägg i Göteborg, mött omtanke i sociala frågor tycker jag det här är något som visar att allt är inte svart och vitt. Det finns de goda exemplen. Sollentuna Kommun gör väldigt många bra insatser och försöker hitta nya vägar, inom missbruksvården, barn- och familjefrågor bl.a. Här kommer en skrivelse som är skriven av Lennart Gabrielsson, ordförande för Socialnämnden i Sollentuna.

Öppet brev till polisstyrelsen i Stockholms län

 

 Rop på hjälp!

 Nu har det hänt igen! Polisen fanns inte till hands för att hjälpa en utsatt efterlyst ungdom. Ungdomen som var omhändertagen av socialtjänsten hade rymt från sitt boende och lokaliserats av anhöriga och socialtjänst. Polisen lät meddela att det inte fanns någon ledig polisbil att skicka. Detta leder till att ungdomen, som var i ett mycket bedrövligt skick, åter lyckas fly. Tilläggas bör att socialtjänsten, till skillnad från Polisen, inte har laglig rätt att använda våld för att hålla kvar ungdomen.

 

 Det är inte första gången som ungdomar flyr från behandlingshem och där stödet från polismyndigheten varit klart bristande. Dels hjälper Polisen inte till att söka efter ungdomen när en efterlysning gjorts samt socialtjänsten får ingen hjälp när ungdomen lokaliserats. Vi kan självfallet förhindra rymningar genom att placera barnen på de enda låsta anstalter som vi förfogar över (SiS, Statens institutions styrelse) men vi anser att öppna vårdinrättningar nästan alltid är att föredra om ungdomen ska få rätsida på livet. Att låsa in en ungdom som är utsatt är ytterst sällan till någon hjälp, tvärtom. Om vi ska ha en chans att erbjuda ungdomarna en bättre framtid så måste vi få stöd när personen väljer att avvika från sin placering.

 

 Detta är ett starkt rop på hjälp! Ungdomarna som rymmer far ofta mycket illa under den tid de är på rymmen. Droger förekommer frekvent och som betalning använder ungdomarna det enda medel de har, sina kroppar.  Då samhället inte söker efter ungdomen och förhindrar att de far illa så är det ofta ungdomen själv som ger sig tillkänna. Detta sker först när han/hon har farit otroligt illa och helt enkelt inte orkar längre.

 

 Jag vill vädja till Polisstyrelsen om större engagemang och insikt om dessa ungdomars svåra situation och deras behov av stöd. Samhällets resurser måste sammarbeta för att i möjligaste mån förhindra att ungdomarna utsätts för hämningslöst utnyttjande. Tillsammans måste vi se till att ungdomarna snabbt återförs till den vård och omsorg som dom behöver.

 

 De goda exemplen finns också

 

 

 

 

 

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: