Den nödvändiga kreativiteten

av harmlesslife den 31 augusti, 2013

i Debatt

Jag är smart, jag har många ord och det ger mig fördelar. Men jag inser att min ”smarthet” inte är gångbar i alla lägen. När det kommer till att avgöra om en tredjedel eller en fjärdedel av kakan ger mig störst bit blir jag fundersam. När jag sen ska räkna ut hur många kalorier det är i min 74 grams tårtbit som hamnat på tallriken framför mig blir det problem. När priset på densamma är sänkt med 15% ger jag upp. Jag stänger av min trilskande hjärna och säger att jag är humanist, det vill säga – jag inte kan räkna!

Även om jag med den kommentaren skojar till det lite så betyder inte det att min självkänsla darrar till en aning. Många gånger försvarar jag mig, om inte annat så för mig själv, med att jag kan så många andra saker, alla kan inte allt. Jag har mina områden, du har dina.

Idag läser jag i Dagens Nyheter en debattartikel av finansmannen Robert Weil om hur betydelsefull min humanistiska förmåga och konstnärliga talang är. Den är till och med ”helt avgörande för näringslivets utveckling och en absolut förutsättning för att skapa ett bättre samhälle”.  Den satt bra!

Han talar om den ”kreativa träningen” som en viktig del i samhällsutvecklingen och borde därför självklart ingå partnerskap med det naturvetenskapliga tankesättet.

Bra – men jag vill dra resonemanget ytterligare ett snäpp!

Jag har dagar då mina ord strejkar. De går helt enkelt inte att finna. Det är otroligt frustrerande av främst två anledningar

  1.  jag blir obegriplig för omgivningen
  2.  jag blir sprängfull av kloka, och mindre kloka, tankar, slutsatser och känslor som jag inte får ur mig

Resultatet för mig blir ofta förödande – jag blir sjuk. Om jag inte funnit andra sätt än ord och matematiskt vetenskapliga formler att kommunicera med.

Jag tror inte att man behöver en diagnos för att ha ett nödande behov av att ge utlopp för vad som stökar runt inom mig och bortom ordets begränsade värld. Därför är min fasta övertygelse att Robert Weil är på rätt spår då han belyser vikten av kreativiteten för vårt samhälles utveckling.

När han talar om humaniora som en förutsättning för ett kreativt näringsliv menar han att det handlar om att vidga perspektiven. Vidare skriver han att vi genom vår kreativa förmåga lär oss att respektera och uppskatta kulturella skillnader. Jag ser en stor poäng med att träna mig i att tänka utanför de givna ramarna. Förutsättningen för denna omrörning i min tankegryta är en regelbunden stimulans att träna min kreativitet.

För några år sen publicerade Svenskt Näringsliv en rapport som gick ut med att det var dags att ”försvåra möjligheterna att få studiemedel för ”hobbykurser” inom konst och humaniora”.

I det här fallet är jag fullt enig med socialdemokratins dåvarande partiledare Håkan Juholt då han sammanfattade  denna rapports slutsats med orden ”Det är osedvanligt feltänkt. Att tänka fel är inte ovanligt, men att tänka så fel, det är ovanlig”!

Det jag vill säga med allt detta är att det som de ”stora” männen talar och pläderar för är det kreativa tänkandets omistliga värde i den allmänna samhällsutvecklingen, det talet vill jag komplettera. Jag vill rikta blicken mot makroperspektivet ner på individnivå och till och med innanför skjortan på individen. Jag som människa mår så oändligt mycket bättre om jag kan hitta andra sätt att uttrycka mig på än bara siffror och bokstavskombinationer. Jag skulle till och med vilja säga att det är en nödvändighet om inte sjuktalen ska skjuta i taket snabbare än en champagnekork på nyårsafton.

Jag som människa, individ och person behöver stimulans och utlopp för känslor, tankar, funderingar på alla sätt det går. För att kunna det behöver jag hjälp att hitta fler uttryckssätt än att räkna ut hur stor tårtbit jag kan få och ha råd med i såväl pengar som kalorier.

Jag jobbar ständigt med att hitta mer kreativa sätt att kommunicera så jag inte står ställd där i ordtorkan. Jag vill inte bli sjuk igen bara för att jag inte har orden. Jag vill inte skada min kropp för att du ska förstå.

Agneta Werner

 

Läs mer på DN.se, Blogg Mikael Persson, Sacobloggen, SVD

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: