Demokratin försatt i husarrest i portalparagrafernas rike

av Redaktion den 3 mars, 2013

i Debatt

Petri Mykkänen funderar på om de etiska principerna håller på att förvandlas till tomma fraser i allehanda regelverk, lagar och portalparagrafer. 

Människor far illa i den allt mer krackelerande välfärden. Som socialarbetare/psykoterapeut utsänd vid trygghetssystemets kyligaste utmarker kan jag inte annat än bekräfta larmrapporterna om enskilda vars liv slås i kras och professionella som går på knäna. För att ha något konkret att relatera till: Sven fick sin personliga assistans indragen vid omprövning. Sven är blind och rullstolsburen och helt i behov av assistans för att kunna lämna sitt hem och ansvara för sina medborgerliga såväl skyldigheter som rättigheter.
Observera, assistans handlar inte enkom, som i Svens fall, om att erhålla professionellt stöd för att kunna ta del av visuell kommunikation, utan också om att ges jämlika villkor att delta i samhällslivet. Således är det inte bara Sven, utan även självaste demokratin som försatts i husarrest!

Dagligen ges  avslag om personlig assistans helt i strid mot de intentioner som gäller för den offentliga etiken som den formuleras i grundlagen. Avslagen strider också helt uppenbart mot intentionerna i de förarbeten som LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) har att utgå från. Nya prejudikat skapas i domstolarna och tanken om alla medborgares lika värde glider alltmer från rättssäkerhet, jämlikhet och demokrati. Här önskar jag diskutera den kris samhällsdebatten sjunkit ner i, i sitt fjärmande av att våga diskutera djupare värdefrågor. Etik- och demokratibegreppen låter sig inte stretchas hur långt som helst, med mindre än att de förlorar sin innebörd.

De etiska grundvärderingar som via folkmakt och en demokratisk process nationens demokrati beslutat om, regeringsformen § 2 lyder: ”Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden.” Politiker, myndigheter, förvaltningar, tjänstemän och domstolar som representanter för medborgarna har alltså att följa denna starka markering. Denna offentliga etik är i sin tur utvecklad i en mängd lagar inom enskilda förvaltningar och myndigheter. För oss som är professionella inom den offentliga förvaltningen/välfärden råder en normativ etisk plikt att på medborgarnas vägnar värna och skydda de demokratiska intressena. Moraliskt ansvar att agera, vissla och säga ifrån, ökar i grad med ens maktposition.

Det har väl knappast undgått någon hur vi i rådande tidsanda, tämligen okritiskt omfamnat en rent ekonomistisk diskurs i samhällsdebatten. Med hjälp av ordtrolleri har vi förskjutits från att vara medborgare i ett land som kämpat för demokrativärden, till att bli kunder på den så kallade ”marknaden”. Välfärden ska drivas som vinstmaximerande företag, och patienter/klienter/brukare ska helst vara kostnadseffektiva försatta med prislapp. Detta trots att det är vi själva som äger verksamheten, eller att den drivs i privat regi med våra skattepengar. Vi är medborgare och inte kunder som bara kan klampa in hos en ny ”leverantör”. Om vi nu inte väljer att införa en nattväktarstat där privata aktörer ska ta över hela trygghetssystemet, och där bara de som är ekonomiskt privilegierade har en plats.

Den etik som råder inom affärsvärlden har utan större debatt medgetts ersätta den offentliga etiken. Samhällsdiskussionen kring moral- och etiska värden har alltför länge nonchalerats, särskilt av oss som har insyn i förvaltningen, av media och politikerna som styr den realpolitiska dagordningen. Detta är synnerligen allvarligt. Denna kyliga tystnad tror jag kan förklara den stora förvåning många erfar vid kännedom om den underfinansierade välfärden, och de strukturella kränkningarna utsatta medborgare erfar.

Offentlig verksamhet inrymmer naturligtvis också krav om kostnadseffektivitet och klargörande av prioriteringar. Men därutöver har man att ta hänsyn till etiska krav som jämlikhet och kvalitet. Den etik som gäller för affärsfundamentalism med kortsiktiga vinstkrav, är av en helt annan natur än de etiska principerna som fastställts i rikets grundlagar, regeringsformen och portalparagrafer. Utifrån en etisk och demokratisk analys, kan inte debatten om finansieringen av välfärden föras utan att även inbegripa grundläggande frågeställningar kring människosyn, och prioriteringar i samhället i stort.

Jag tror folkets förtroende är starkt sviktande för politikernas verklighetskänsla. Medborgarna möter de politiska flosklerna, och ska sedan baserat på detta trams välja.

För demokratins trovärdighets skull är det hög tid för politiker och debattörer att beskriva sina konkreta, men också visionära agendor. Hur skiljer sig de olika partiernas ideologier, när det kommer till vardagliga konsekvenser för den enskilda medborgaren? Inte helt enkelt att veta när partistrategerna helt ogenerat laborerar med retoriska marknadstrix. Som att moderaterna nu definierar sig som ett ”arbetarparti”, och sossarna kallar sin framtidspolitik för affärsplan.

Jag funderar om de etiska principerna håller på att förvandlas till tomma fraser i allehanda regelverk, lagar och portalparagrafer, som falska koder och honnörsord för en påstått hög etisk och moralisk hållning? Demokrati är en färskvara som ständigt måste erövras och återvinnas. Då krävs att folket inte blir en menlös slumrande flock som låter sig induceras in i tystnad och förakt. Som bekant är tystnaden fascismens bästa kumpan. Diskussionen och debatten kring etiska frågor måste hållas vital för att säkra demokrativärdena. Istället för att söka makt för maktens egen skull, eller öka i popularitet hos vissa röstattraktiva grupper; vore det klädsamt om partier, politiker och debattörer tydliggör sina övergripande ideologiska och etiska grundvalar för sin politik, och hur forma ett gott samhälle.

I en trovärdig debatt kring etik och människosyn duger det inte heller med diskussioner av typen filosofiska spetsfyndigheter eller hänvisningar till flummiga etiska policydokument och portalparagrafer. Utan vi måste benämna hemlösheten, de fulla väntrummen, de utförsäkrade, orättvisor i barns utbildningschanser, avhumaniseringen av psykiatrin, vanvården av äldre och kroniskt sjuka; och sätta detta i förhållande till grundläggande krav om att följa människovärdesprincipen.

Sven, och ingen annan heller, försätts i husarrest eller i utanförskap med mindre än att vi andra varit med och tillåtit att dörrar blivit låsta!

Petri Mykkänen

Medborgare/socialarbetare/psykoterapeut

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: