Brukarvison på forskarsymposium

av Anne Skåner den 17 mars, 2013

i Artiklar

Brukarmakt och Brukarmedverkan. Begreppen har blivit ett mantra inte minst inom det sociala området. Där är det organisationerna som förenar brukare som kollektiv.
Men också sjukvården talar om brukare. I en enkät om vad vi tycker om sjukvården, får vi tycka, men ingen vet vad vårt enskilda tyckande leder till. Men att brukare skall ha ett reellt inflytande var alla överens om på symposiet om Brukare i Forskningen. Symposiet var FORSA (Förbundet för forskning i socialt arbete) årliga och hade en rad spännande seminarier och debatter. Social aktion kan bara redovisa en liten del,  men materialet från symposiet finns tillgängligt på deras hemsida inom kort.

Lite sorg och vemod hängde kvar efter symposiets slut. Visionerna for genom rummen, idéerna och tankarna. Stora som små skall vara delaktiga i utbildning och inom den sociala forskningen. Brukargrupperna är betydelsefulla inom socionomutbildningen, det vittnade Ersta-Sköndals rektor Kenneth Sundh om. Han berättade om ett lovande och utvecklande samarbete med Fontänhögskolan. Flera högskolor har gått samman i BRUS (Brukarmedverkan i Utbildningen i Socialt arbete) och Kenneth Sundh pratade om vikten av att veta hur människor har det utanför utbildningen är en del i lärandet. I England är det obligatoriskt med brukarmedverkan för utbildning inom socialt arbete, man får alltså inte ut sin examen om man inte har haft brukare med.

Lär känna barnen
Intressant var också att barn betraktas som brukare och att barn faktiskt kan ingå i forskning inom socialt arbete på ett högst relevant sätt. Fyrbodals kommunalförbund är ett av de fyra regionala kommunalförbunden i Västra Götalands län. Det är en samarbetsorganisation för 14 kommuner där har man inbjudit socialarbetare till en gemensam forskningsstudiecirkel om i arbetet att bemöta omhändertagna barns problem bättre. Det handlar om att öka barn och ungas delaktighet i deras egen situation. Inte bara att lyssna utan också hur barnen kan påverka beslut kring sig själv. Projektet har tagit fram en DUS-plan (delaktig och utvecklingsstödjande samtal). Sju socialsekreterare i fyra kommuner deltar. Uppgiften mellan cirkelmötena, är att intervjua de barn man har kontakt med som är placerade. Barnen är mellan 7-17 år.

– Det är viktigt att inte bara lyssna eller låta barn berätta, sa Anette Bolin som är samordnare av forskningscirkeln, utan att barnens uppfattningar tas till vara.
Barnen i cirkelintervjuerna gav uttryck för frågor om socialkontakten. Hur nå sin kontakt. Att få ringa sina anhöriga när de ville. Hur länga de skulle vara i familjehemmet, var en fråga som många barn återkommit till. Upplevelsen av  att inte få information om varför och hur det skulle bli i framtiden hade flera barn talat om. Andra tog upp omplaceringar som de sällan förstod varför.
Hur stor hänsyn skall tas till barnens ålder, ja deltagarna i forskargruppen ansåg att alla barn kan tillföra något i sin situation. Barnens behov ska vara i centrum, det  får heller inte glömma att de här barnen har föräldrar.

Mosaikteatern gav en fin inramning på brukartemat

 Mosaikteatern


Sammanbrott inte så farligt
Barns delaktighet var också temat för doktoranden Victoria Skoogs seminarium, ”Jag rymde för att jag mådde så djävla dåligt, de kunde väl ha lyssnat.”  Det handlade om barns upplevelser av instabil samhällsvård och en djupdykning i materialet kring sammanbrott i familjeplaceringar. Victoria sa att sammanbrott trots allt kan vara positivt och inte skall ses enbart som misslyckanden.
Barn kan under flera år känt att de inte önskat bo kvar. Att det då sker i tonåren noterade hon, är ganska naturligt. Det innebar inte att alla sammanbrott är bra, men att det heller inte alltid är en katastrof. Barn som Victoria intervjuat hade berättat ganska utförligt kring sin situation. Mycket rörde sig om oro för familjen, att inte kunna träffa syskon. Att känna sig utanför i familjen. Inte ha bra kontakt med sin kontaktsekreterare. Väldigt mycket handlade om att inte bli lyssnad på. Att lyssna utan att höra och ta till vara det de säger. Barn är kunniga om sig själva och berättar gärna om det finns förtroende och att någon verkligen tar den på allvar.

Barn värdefulla i social forskning
I England är barn en del i den sociala forskningen, professor Julia Brannen från University of London berättad om hur hon arbetade med barn i olika forskningsprojekt för att få fram en heltäckande struktur i olika sociala förhållanden. Julia Brannen talade om barn som relevanta varelser som gärna delar om man ger dem rätt redskap. Hon jobbar själv med olika verktyg som fungerar bra för barnen och som barnen känner sig hemma med. Barn och föräldrars beskrivning kan skilja sig när de berättar var för sig. Sedan är det inte alltid så att barn vill svara på just de frågor som ställs. Hon hade noterat att äldre barn som var placerade var mindre intresserade av att prata om familjen utan var mer fokuserad på skolan. Julia Brannen berättade också att för många barn är inte inkomst och social ekonomisk trygghet det enda. En pojke hon intervjuat hade som högsta önskan att pappan skulle vara mer hemma och inte jobba så mycket.

Brukarmedverkan på gott och ont
Här blev det en diskussion i en panel med bl.a. Päivi Aaltonen från Fontänhögskolan, som uttryckte en önskan att inte vilja bli bemött som en en utomjording och att det för psykiska brukare handlar om bemötande med respekt.  ”Nu har jag chans att ge igen för det jag brukar betala 100 kr för,  att ha så många med makt omkring mig, känna utsatthet, underläge och att bli fråntagen sin identitet, med glimten i ögat.” Päivi vill att de psykiskt sjuka skall behandlas utifrån sin kunskap och erfarenhet och tas på allvar. Vara en del i sin egen behandling.

Den enda politikern Karin Rågsjö, (V) Stockholm uttryckte att barnperspektivet är långt borta, barn är utlämnade och bortlämnade. Att barn ska ha besök av någon som tar dem på allvar och inte bara anteckningar som inte leder någonvart.
Karin Rågsjö sa, att Brukare är ett ord utan förpliktigande precis som begreppet evidence. ”Brukare skall ha rätt att komma in i systemet, bli en del av det och jag är är glad över att det rör sig inom socialarbetarkåren.”
Karin Rågsjös uttalande kan sammanfatta väldigt mycket av symposiets andemening – brukare skall tas på allvar, vara en relevant del i praktiken och i forskningen.

Skall jag ge uttryck för ytterligare en synpunkt, kanske priset skall nämnas. För brukaroganisationer är avgiften 3 500 kr en hög kostnad och i framtiden kanske FORSA-styrelsen skall hitta lite fler differentierade deltagaravgifter.
Anne Skånér

 

 

 

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: