Bältesläggning och tvång kan skapa trauman

av Redaktion den 9 december, 2013

i Blogg



I senaste numret av SocialPolitik skriver Anneli Jäderholm om det trauma som varje bältesläggning inom psykiatrin varit. Jag tänker på det när jag läser på Agneta Werners blogg om hennes senaste inläggning. Och om Annas och Annes besök hos henne på sluten avdelning.

Anna skriver om sitt och Annes omtumlande besök hos sin vän Agneta Werner – en cirkeldeltagare redan våren 2012, men dessutom cirkelledare inom Arvsfondsprojektet SocialAktion. Som flyttat från en stad till en annan och nu möter ny personal inom psykiatrin. Hennes blogg innehåller en bank av erfarenheter.

Bältesläggning och tvång inom psykiatrin kan skapa trauman för alla inblandade, hävdar Anneli Jäderholm, bl a i SocialPolitik nr 4/2013. Hon har traumatiska minnen hon kommer att få leva med hela livet. Men hon har också insett att personalen också är individer, ibland väldigt ensamma i sin arbetsgrupp.
– Någon hade arbetat i över trettio år. Hållit ut, skämts över hur man behandlade människor i den gamla vårdkulturen när man ställde upp dårarna på rad och tvättade dem med vattenslang. Men ändå kämpat på, utbildat sig och nu nått en position med mera makt att påverka vården till det bättre.
Anneli fick också ta del av smärta och skuld som vissa bar på efter en tvångsåtgärd. Hade de gjort rätt, satt gränsen för tidigt, för sent eller lagom? Och vad är i så fall lagom? Erfarenheterna fick henne att inse att en bältning även kan vara traumatiserande för den som måste verkställa, oftast på order av någon som inte ens är närvarande. I dag är hon övertygad om att psykiatrin måste finna andra alternativ till fastspänning, inte bara för att värna patienten utan även personalen.

Agneta Werner skriver nu på sin blogg: Anneli Jäderholm – jag har stridit mot dig så många gånger kring det här med bältesläggningens vara eller inte vara. Du hävdar, med all din rättmätiga sanning, att den är så kränkande att du inte vet hur du någonsin ska kunna överleva den en gång till. Jag har inte haft samma uppfattning – jag upplever den inte särskilt kränkande. Tvärtom har det funnits stunder då jag känt det som en överlevnadsstrategi för mig. Jag börjar ändra mig.
Läs själva!

Och se också Smålandsnytt den 19 november om 16-åriga Anna som bältades varje dag. En flicka med självskadebeteende som förvaras inom Rättspsykiatrin. Även det har vi skrivit om i SocialPolitik nr 1/2012 Unga kvinnor dumpas inom rättspsykiatrin.

Och följ rapporteringen kring bältesläggning. I nr 1/2014 återkommer Anneli Jäderholm och Linda Weichselbraun med intryck från en resa till Island, där man gått ifrån bälten för länge sen.

Maria Wallin
redaktör SocialPolitik & projektledare SocialAktion

Beställ SocialPolitik nr 4 2013

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: