Att möta barn och unga i utsatta familjer

av Anne Skåner den 13 november, 2013

i Blogg

Socialdepartementet bjöd in till seminarium kring barn som bor i familjer med allvarliga svårigheter för att visa på vad som kan göras för att hjälpa och stötta såväl barnen som familjerna. Det var ett intressant seminarium som ordnats av Barnminister Maria Larsson och Brukardelegationen och som lockat deltagare från hela landet. Syftet med seminariet sa Maria Larsson på sitt öppningsanförande är att visa hur man kan arbeta med barn vars föräldrar lever i missbruk eller psykisk ohälsa. Hon tryckte också på att omhändertaganden inom socialtjänsten inte alltid är den bästa vägen utan att barn skall ha rätt till sina föräldrar.

17 procent av av alla barn har föräldrar med missbruk (350 000 barn påverkas av missbruk i sin närmiljö) och 34 procent har föräldrar med någon form av psykisk ohälsa. Gruppen barn/unga som anhöriga är eftersatt och glöms lätt bort, trots att det idag finns en lagstiftning som ger barn/unga rätt att få information och vara delaktiga. Föräldrars situation påverkar barnen olika inte minst inom skolan där sämre resultat kan vara en konsekvens av den ostabila hemmiljön Skolpersonal måst bli bättre på att fånga upp de här grupperna och tidigt se till att de får stöd och hjälp. Nationellt Kompetenscentrum arbetar tillsammans med Linnéuniversitetet på att ta fram bättre resurser för att göra barn o unga mer delaktiga inom Hälso- och sjukvården. Det skall bli bättre med råd och stöd till barn vars föräldrar har någon form av psykisk ohälsa/missbruk. Man vill också verka för särskilda Barnombud vars uppgift är att stötta och tillgodo se barn/ungas behov.

Ann Lyrberg jobbar med en samordningsmodell, Svanen,  i Sandvikens Kommun där socialtjänsten, skolan och sjukvården samarbetar kring barnens behov. Det är vad hon kallade ett kunskapsstödjande projekt där det inte finns några färdiga lösningar utan hela tiden växer som en process. Ann Lyrberg poängterade att det här sättet att arbeta är fruktsamt och givande för de som deltar, om än svårt. Svårt då man hela tiden måste följa sitt arbete, diskutera nya förutsättningar och vad man lärt under resans gång. Men för de barn och unga som ingår är det ett bra arbetssätt, det blir färre vuxna och kontakterna blir långvarigare. Barn skall snabbare och lättare kunna få information kring det som berör familjen. Situationer som nämndes som viktiga kring barn i utsatt familjer var, bla om någon avlider, blir sjuk. I fall där det finns ytterligare anhörig är det lättare men ibland finns det bara en person kring barnet. Det gäller då att snabbt hitta bra lösningar för barnet till situationen stabiliserats.

Ann Lyrberg betonade vikten av stöd till föräldrarna. Att separera barnen från föräldrarna är ett stort ingrepp och hon ser det som oerhört viktigt att det skall finnas kontaktvägar även om barnen är placerade. Målet för barnet måste vara att få komma hem, om det vill det.

Barn o Unga drabbas allt mer av psykisk ohälsa, trots att vi bor i världens materiellt bästa land. Men Ingmarie Wieselgren från PSYNK (Psykisk hälsa barn och unga) betonade att konsumtion och cybervärlden är stressande på barn. Information, krav och ständiga influenser tvingar hjärnan att ständigt gå på högtryck. Det finns gränser för vad en hjärna kan ta emot och bearbeta.

Ingmarie Wieselgren, talade också om behovet av att samordna (psynkkronisera) att kunna se varje enskilt barns behov men också de kollektiva delarna. Det tenderar väldigt lätt idag att bli allt för mycket på individens behov och att man därmd glömmer den kollektiva miljön. Enkelt uttryckt man måste se var i barnens de ungas miljö bristerna kan finnas likväl som på individplanet. Individplanet t.ex. att känna oerhörd press i skolan att prestera – rädsla för misslyckanden.

Två av seminariets deltagare var ur Brukarleden Quinnokulan och Bryggan. Quinnokulan stöttar kvinnor med missbruk, fd missbruk, psykosocial ohälsa, mm så att de kan klara av att ha kvar sina barn utan att få dem omhändertagna. Annika Öberg från Quinnokulan sa dock att också fall där barn skall vara omhändertagna är det viktigt att föräldrar får vara delaktiga i sina barns liv. Barn som får ha kontakt med anhöriga fungerar ofta bättre i familjehemmen.

Bryggan är projektet för barn till föräldrar som sitter i fängelse, en mötesplats där ingen behöver känna sig utanför. Många barn i den situationen känner sig ensamma o oftast som om det bara handlar om dem. Bryggans chef, Madelein Löfgren sa också att även om det ingår i den sk ideella sektorn är det inte obetalt arbete, utan i högsta grad professionellt. Det finns lång erfarenhet och kompetens och det gäller en stor del av Brukarverksamheten. Quinnokulan är ideell men arbetet är professionellt, detta kan vi hoppas att såväl regeringen som myndigheter som arbetar med barn, ohälsa och föräldrar/anhöriga med missbruk etc tänker på.

 

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: