”Tant Kakelugn” retar och provocerar

av Agneta Geijer den 20 maj, 2014

i Artiklar, Blogg, Skåne

Nelly

På Twitter kallar hon sig Tant Kakelugn med undertexten:Jag är räven bakom ditt öra, min egen raka motsats & personen din mor varnade dig för. AKA Tjejsaren & Oraklet på Dalaplan. Jag har tuttar, fibromyalgi & katter.”

Hon retar upp folk. Hon är rebellen som inte stryker medhårs. Hon tycker tvärt emot och ber inte om ursäkt ifall hennes åsikter inte passar. Mahatma Gandhi myntade hennes favoritctat: “First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win.”

– I skolan var jag mobbad. Folk tog omvägar förbi mig. De kallade mig häxan och de hade ju rätt! Jag var en knepig unge och har aldrig gillat skolan. Jag hamnade i allvarliga slagsmål…och ja, …nej, jag var inte oskyldig.

Twitters Tankt Kakelugn är 34 år och heter i verkliga livet Nelly Mathilda Fredlund. Ett dubbelnamn som betyder ”Den flammande stridsfacklan.” Mathilda betyder ”Styrka och strid”. Ett namn som förpliktar. Som många andra brukare som deltagit i projektet Social Aktions cirklar är hon överlevare. Nelly Mathildas mor dog i cancer när Nelly var sju år. 1992 blev ytterligare ett kritiskt år. Nelly hade hunnit bli tolv år när familjens gård upp brann upp under mystiska omständigheter. Därpå följde ett antal dramatiska förlyttningar mellan ett flertal fosterhem och fadern som var alkoholiserad, våldsam och psykotisk. Det sätter sina spår i kropp och själ. Nelly har fått handikappande fibromyalgi och posttraumatiskt stressyndrom som gör att hon inte på flera år kunnat stå till arbetsmarknadens förfogande.

– Jag har testat 33 olika medicinska preparat utan resultat, berättar hon. Idag förespråkar hon en reglerad legalisering av cannabis, delvis på grund av sina besvär.

– Cannabis är det enda preparat som  hjälper mig, förklarar hon och väcker åter ilska och oro hos människor, inte minst inom projektet Social Aktion, där många haft svåra upplevelser av tidigare missbruk.

Utan tvekan kräver diskussionerna kring cannabis vara eller icke vara en kompetent och genomtänkt analys som inte låter sig göras i en kort intervju eller i det kommande eventet Röster i Lund. Sant är att medicinska forskare i bland annat Israel, England och Spanien sett att cannabis verkat positivt på till exempel cancer, fibromyalgi och autoimmuna sjukdomar. Sant är också att det i Sverige förbjudna bruket av cannabis skapar för oss vanliga dödliga, oönskade förmögenheter hos kriminella langare, kostar Sveriges rättsystem stora pengar och orsakar lidande hos personer som blir negativt beroende av drogen och av olika skäl glider in i tyngre missbruk. Oavsett omständigheter och Sveriges allmänna inställning dyker diskussionsämnet cannabis upp allt oftare i media när nya vetenskapliga rön blir kända. Trots förbud anses cannabis vara den vanligaste drogen efter alkohol och tobak. I tidningen Illustrerad Vetenskap nr 13 – 2013 står det på fem fullmatade sidor om cannabis gynnsamma medicinska effekter som den israeliske läkaren Raphael Mechoulam upptäckte för redan 50 år sedan. I tidningen Forskning och Framsteg skrivs det om skadeeffekterna. Debatten drivs i de motsatta färgerna svartvitt och väcker starka och upprörda känslor. Av förståeliga skäl.

Men Nellys och min intervju går vidare in på Nellys liv. Hur blev det som det blev? Vad har präglat Nelly och vad drömmer hon om?

– Min mamma blev sjuk när jag var fem år. Ingen förklarade för mig varför hon var på sjukhus ibland och såg ut som en månmänniska när hon kom hem. När jag fått information om att cannabis kunde ha lindrat hennes smärtor och kanske hämmat spridningen av hennes cancer känner jag förtvivlan. Hon fick först bröstcancer och sedan hjärntumörer.

Nellys första fostermor sneglade snett på Nelly Mathilda och kallade henne dummare än hennes dotter som var född med ett förståndshandikapp. När Nelly sörjde gården som brunnit upp svarade fostermodern: ”Ja, så går det när man dricker för mycket.” När Nelly inte arbetade tillräckligt hårt med fosterfamiljens djur i stallarna hotades hon med att få sin häst slaktad. Nelly fick nog och flydde hem till sin far som nu bodde i Malmö med en ny kvinna. Men faderns våldsamhet hade inte gått över med tiden.

– Socialtjänsten tvingade min fars sambo att flytta ifrån pappa, annars hade de tagit barnen ifrån henne.

Men Nelly bodde kvar, fram till en dag, då hunnit bli tretton år och blivit utskälld av fadern i ett onyktert ögonblick för att hon inte plockat bort disken efter att han fadern ätit utan att ge Nelly mat. Han lyfte upp henne i strupen och tryckte henne mot ett köksskåp tills ansiktet blånade. Fadern tog Nellys barnpension. Ändå försvarar Nelly fadern.

– Han ville verkligen inte göra mig illa. Han var sjuk. När han var nykter och vid sina sinnens fulla bruk stöttade han mig i allt och förstod mig. Han var en bra far, när han mådde bra.

– Jag tror ingen gav sig i kast med att ta reda på vad som orsakade pappas problem. Han blev vittne till hemska händelser i Vietnamkriget under ett par år när han arbetade som sjöman på en så kallad ”apelsinbåt” som visade sig frakta bomber.

Det blev dock ett nytt fosterhem till Nelly som började bra. Hon fick eget rum och ”frihet under ansvar”.

– Snart visade sig även hennes märkliga sidor, fortsätter Nelly. Jag fick inte bära svart för det symboliserade ondska och satanism. Jag var tonåring och klädde mig som de flesta andra.

Hon bevakade varje steg jag tog och detaljstyrde mig. Hon fick en hög summa pengar av socialen för att ta hand om mig, men det var inte tal om att köpa ett par skor för över 200 kronor, vilket var extremt billigt även på den tiden. Nelly levde ett kringflackande liv en kort tid, tills hon åter fick ett nytt fosterhem som sjuttonåring.

–  Lite väl sent, ansåg jag, då jag tyckte att jag inte behövde fler fosterföräldrar. Men jag är djupt tacksam för den trygghet som min fosterfar tillhandahöll.

Som tjugoåring var det åter dags för flytt. Nu till eget boende och jobb. Det gick bra för Nelly Mathilda Fredlund. Hon blev headhuntad till försäljningsjobb på IT-företag. Nelly är begåvad med svada och ett rappt språk med förmåga att få kontakt med folk. Hon fick VIP-kort till inneklubbar och hade ett rikt umgängesliv. Men efter några år hann verkligheten ikapp Nelly. Sviterna av hennes uppväxt gjorde sig påminda i hennes kropp.

– Jag började bete mig som en klubbad säl. Jag orkade ingenting. Jag kunde inte gå rakt. Jag gick in i väggar och dörrkarmar. Jag pratade och såg ut som ett fyllo. Jag kände endast mörker och fick olika typer av behandlingar hos psykologer och psykiatriker utan resultat.

Men Nelly ger sig inte. Hon har fortfarande drömmar om att hitta en försörjning hon klarar av utan att behöva arbeta heltid.

– Att leva på sjukpension är att leva i ständig osäkerhet. Reglerna ändras stup i kvarten och jag riskerar när som helst att få besked om att bli av med  sjukersättningen. Jag är kreativ. Jag skulle vilja ha hästar igen. Jag saknar dem! Jag skulle vilja syssla med trädgårdskonst. Arrangera upplevelsevandringar, köpa och sälja och jobba med min pojkvän som skriver musik och texter och sysslar med konst.

Jag vill arbeta politiskt. Jag anser att integriteten i Sverige är under all kritik. Datalagarna är undermåliga. Myndigheter leker med folk! Människor tvingas stå med mössan i hand och förnedras. Jag vill se lite seriöst tjänstemannaansvar, säger Nelly Mathilda.

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: