socialpoliti

När jag som ordförande i Samhällets Styvbarn fick frågan om enskilda människors medverkan och berättelser tyckte jag till slut att det gick över styr med alla personberättelser.  Att systemet och den innersta problematiken glömdes. När Onådiga Luntan presenterades för Socialförsäkringsutredningen, var det människors liv, människor av kött och blod som berättade. Berättade om hur det är att vara utanför systemet. Lite grann trodde jag att media skulle se det nya i att dokumentation inte behöver vara statistik och siffror (för det är vi ju redan) utan om hur det slår från låg till hög. Det är möjligt att fler ur lägre socialgrupper drabbas, men problemet som sådant omfattar alla från fd, som haft höga inkomster till den som nästan ingen haft. Här vill inte gammelmedia längre ha kött och blod bakom tabellerna, eller kanske var det så att samlat i en Onådig Lunta blev det för påträngande ?

[Klicka här för fortsatt läsning…]

{ Kommentarer är avstängda för det här innehållet }