sjukdom

Frågor om sjukpenning

av Jessica Jansson den 30 september, 2014

i Debatt

Om sjukpenningdagarna tickar iväg utan att den sjuka får chansen till vården och rehabiliteringen som behövs för att komma till nästa nivå.
Ska den personen ändå utförsäkras?
Varför?

Då en sjuk person kan vara beroende av insatser från, socialtjänst, vård, habilitering, rehabilitering, tandvård, försäkringskassa och arbetsförmedling och då dessa inte klarar av att synka sina insatser, samarbeta och/eller leverera, ska då den enskilde patienten straffas med en indragen sjukpenning?

Borde inte en kontroll av hur vård, rehab och eventuell habilitering når fram till patienten kontrolleras innan en utförsäkring sker?

Somliga har chansen att komma tillbaka till arbete, enbart om de får vård, hjälp av kommunen (tex en fungerande hemtjänst), en insats från Arbetsförmedlingen och en korrekt hantering av försäkringskassan.

Är det rimligt att den straffa den enskilde som drabbats av sjukdom och funktionsnedsättningar då det är vård och rehabiliteringskedjan som brustit?

Hur tänker ni kring det här?

Vad är era förslag?

Uppdaterat!
Dessa frågor har vi nu mailat till Fredrik Lundh Sammeli (S) samt Maria Ferm (MP). Vi hoppas få svar inom kort av båda riksdagspartierna.

{ Kommentarer är avstängda för det här innehållet }

Jag har blivit handikappad, av en fysisk sjukdom, av brist på vård och hjälp av kommunen och av påfrestningarna att ständigt pressas utöver sin förmåga.
Jag räknas till gruppen rörelsehindrade och har för det en elmoppe ute och en rullstol inne, men jag kan fortfarande stå och gå också, bara inte för jämnan. Då jag inte är helt lam kvalar jag inte in för personlig assistens, ännu.
[Klicka här för fortsatt läsning…]

{ Kommentarer är avstängda för det här innehållet }

Ibland hittar vi engagemanget oerhört långt irån våra led. Jag brukar läsa Mitt i Steget därför att det ofta finns saker som berör oss alla. I Något håller på att gå sönder, beskriver han två livsöden varav ett mer detaljerat i ett samhälle där det sociala ramverket rämnar och där politikens syfte inte är att skapa trygghet för de utsatta. Och vi kan alla bli som Hannas familj där sjukdom sätter punkt för rätten till värdigt liv.

Det är en ödets ironi sannolikt att VÅP:en läggs samma dag som Hannah i DN beskriver hur hon, på grund av Alliansens politik, berövats hennes tonår och hur hennes mamma av staten har skyfflats ut och stigmatiserats som mindre värd. Ja, ytterst så har regeringen anförd av statsministern satt Hannahs mamma som ansvarig för att sjuka finns. Min första reaktion kan du läsa här.”

Läs mer här

{ Kommentarer är avstängda för det här innehållet }

American winter – kan bli svensk vinter också

av Anne Skåner 20 oktober 2013 Blogg

En kvinna gråter över att inte ha mat till barnen. Hon oroar sig över att socialtjänsten skall ta barnen om familjen inte får jobb. En mamma och son, sover på natthärbärgen. En pappa med en son som har Down Syndrom, oroar sig över att hans gård kanske måste säljas – det enda hem sonen vet […]

Läs hela inlägget →