Det var ett uttryck jag ofta hörda i mitt moderatstyrda hem. Idag tror jag att uttrycket spridit sig långt utanför mitt barndomshem i Nynäshamn. Tyvärr!
Jag ser det i politiken och jag ser hur tänket sprider sig ända ner på gräsrotsnivå. Varför? Jo, det är så mycket enklare att blunda än att ta ställning – och än mer göra något. [Klicka här för fortsatt läsning…]
Det allmänna mantrat idag är att vi ska konsumera till varje pris för att hålla ekonomin igång. Men vi kan inte fortsätta konsumera varor i allt högre takt för att öka den ekonomiska tillväxten. Det håller inte i längden. Vi utarmar planeten och dess resurser. Dessutom stressar vi sönder oss själva medan en stor del av befolkningen står utan jobb.
[Klicka här för fortsatt läsning…]
Vem vill inte vara kvar i jobbet fram till dess man går i pension? Vem vill inte vara frisk och glad när man går i pension? Som det ser ut idag orkar långt ifrån alla arbetstagare vara kvar på jobbet tills de har fyllt 65 år. Kroppen säger nej långt tidigare. Psyket säger också nej. Chefen tycker också att bäst- före datumet har passerats med råge. Han kommer i bästa fall kånkandes med ett sockrat avgångsvederlag lagom till 61-årsdagen.
Enda sättet att komma runt problemet vore att radikalt sänka arbetstiden. Att helt enkelt införa sextimmarsdagen. Tänk vilken livskvalitet vi skulle få. Vi skulle få tid över till både barn och trädgård. Vi skulle kunna ta del av kultur- och föreningsliv på ett helt annat sätt. Arbetslösheten skulle minska och vi skulle spara energi. Som pricken över i:et skulle vi kanske orka vara kvar på jobbet till den dag vi fyller 65 år.
Anders Tengberg, socionom
Insändare publicerad i DN.sthlm tisdagen den 9:e oktober 2012.
Anders går Social aktions skrivarcirkel i Stockholm.