ångest

DSC_7948Slutet av mars är tiden då alla nya färgsprakande joggingskor tillsammans med vårsolen tävlar ikapp i världens kortaste stadslopp. Dessutom ett i särklass demokratiskt lopp då alla blir tilldelade ett diplom vid målet utanför Fountain House Stockholm.

För många har det blivit lite av en tradition att springa de 209 metrarna mellan S:t Paulsgatan och Götgatan 38 och på så sätt samtidigt stötta en verksamhet som vänder sig till en fjärdedel av Sveriges befolkning.

Att lida av ångest eller andra psykiska svårigheter är faktiskt så vanligt – 1 av 4 någon gång i livet! Fountain House Stockholm är en mötesplats, arbetsplats och gemenskap för alla dessa människor.

Varje år deltar en stor variation av människor, allt från vanliga allmänheten till mer kända personer och politiker, så också i år, det sjätte i ordningen.

Det är ett roligt evenemang med ett viktigt syfte, nämligen att sätta ljus på den så vanliga psykiska ohälsan – som finns runt omkring oss överallt, dagligen. Det är också ett känt faktum att fysisk och psykisk hälsa är mycket goda vänner.

Om du inte hann med i år kommer en ny chans i mars om ett år!

Agneta Werner
harmlesslife.se

 

{ Kommentarer är avstängda för det här innehållet }

I bloggen RosenRasande  tar jag upp ett samhälle som allt mer bygger på att människor skall känna ångest och skam över sin situation. Efter att ha läst Onådiga Luntan inser jag att det är en bform av politisk idé om att människor skall känna sig kränkta och nedgjorda. Det finns några rader i Internationalen som jag önskar vi kunde anamma:

”Båd’ stat o lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.
Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag!”

Inser att det är en mycket grov beskrivning, jag tror aldrig att de här raderna känts mer sanna än idag. Vi måste återerövra vårt människovärde. Låt oss ta avstamp från det.

{ Kommentarer är avstängda för det här innehållet }

Det är rubriken på Sofia Rapp-Johansson blogg idag som mötte mig. Tänkte på Agneta vars sår också sitter på insidan. Sofia kämpar för upprättelse för sig, sina anhöriga, för alla berörda efter 1980. Men det är svårt skriver hon, den smärta och ångest hon lever med kan ingen se. Det är svårt att bemöta en ung tjej som ser frisk och hälsosam ut, men vars inre är äldre än en 50-årings på många sätt. Sofia och Agneta är inte ensamma, men ensamma om att dela sin sorg och smärta och ångest med oss andra.

Läs Bloggen, diskutera och kommentera.

Om själens ärr kunde synas

{ Kommentarer är avstängda för det här innehållet }