Mindre beroendeenheter minskar läckage

av Anne Skåner den 4 juni, 2014

i Artiklar

Debatten om läckage av metadon och buprenorfin har länge handlat om att det inte läcker. Men nu visar Björn Johnsson och Torkel Richert – bägge knutna till Högskolan för socialt arbete i Malmö – i en studie att det finns läckage. Björn Johnsson redogjorde för studien på Svenska Brukarföreningens årliga seminarium i Stockholm.

Björn Johnsons studie bygger på ett antal intervjuer med personer som deltar i substituionsprogram varav 280 intervjuer gjorda av Björn Johnssons team samt ytterligare 131 av utbildade patienter (peer to peer). En majoritet uppger att de delar eller säljer av sin tilldelning och av dem har 1/3 delat med eller sålt den senaste månaden. Björn Johnson betonade också att svaren från peer to peer var ärligare eftersom många missbrukare har större förtroende för de egna. Det största läckaget sker utanför de stora beroendemottagningarna, vilket skapar problem också för dem som arbetar i verksamheten. I Malmö o Lund har personalen försökt uppmärksamma polisen på problemet men polisen visar ett relativt ointresse för den formen av illegal hantering. Vidare är läckaget större i gruppen som hämtar varje dag än dem som får för längre tid.

Skälen till att gruppen delar sin tilldelning uppges bl.a. vara kamrater/vänner (88%)  som mår dåligt, kanske har skrivits ut ur programmen. 41 % gör det för pengar, 16 % för att de inte anser sig behöva allt , 13,9 % för att de vill fortsätta med heroin, 10,5 för att de trappar ner och bara 4,4 utgör grupp som utsätts för hot eller utpressning.

En annan debatt har varit att många unga människor använder sig av buprenorfin som ingångsdrog. Björn Johnson visar på att hasch är ungdomsdrogen nummer ett och att inte i något fall i den undersökning som gjorts visar på att ungdomar ens nämnt beprenorfin som rekreationsdrog.  Gruppen som använder sk substitutionsmedel  har en hög medelålder och ett långvarigt bruk. Vid frågan vad de anser om att dela med sig hade en majoritet svarat att det var rätt eftersom det räddar liv, men det hade också gjorts ett förbehåll där det uttalades att i fel situation kan det leda till döden. I studien ingår även entervjuer med 27 personer varav sju kvinnor som självmedecinerar. Medelåldern där var 34 år och personerna hade ett långvarigt missbruk bakom sig.

Själen till att de köpte på svarta marknaden var att det är svårt och krångligt att komma in i ett program. Det andra är höga krav som att man skrivs ut ur programmen vid återfall eller använder andra medeciner. Ytterligare angavs själ som ambivalen, personerna har arbete, ingen vet om deras missbruk och skulle det bli känt kanske de skulle förlora jobbet. Slippa kontroll och kunna ta vid behov samt problem att passa tider var andra argument. Problem som kom fram var kostnaderna att köpa på svarta marknaden, beroende av vänner/kran. Brist på stöd och hjälp och osäkerhet om själva produkten. Att inte veta vvad man får.

Björn Johnson anser att läckage är ett problem, eftersom hela programmet skulle kunna ifrågasättas, men det är två skilda problem. Det som sker på gatan och utanför beroendemottagningar är polisens område. Däremot om personalen misstänker eller får kvittens på att någon säljer vid sidan om, kan detta lösas genom samtal och blodprov. Läckage skulle också minska om det var mindre beroendeenheter utspridda på fler ställen. Läckage är ett storstadsproblem i första hand.

På frågan om internethandel och substitutionsersättning svarar Björn Johnson att det inte förekommer, däremot sk gränshandel. I Malmö köper man kanske i Köpenhamn och Norrköping mot Stockholm.

Det är för lätt att bli utskriven ur programen, anser Björn Johnson, istället borde personerna få mer stöd och hjälp liksom det skulle vara lättare att få komma in i program.

Björn Johnson nämnde efter föredragningen att LARO-Mottagningen(sprututbytesprogrammet)  i Malmö sedan några år erbjuder möjlighet till substitutionsbehandling utan att behöva stå i kö. Det har lett till att flertalet herorinberoende som besökt LARO i Malmö fått hjälp och inte längre använder heroin.

Avgiftning och inställning sker i öppenvård på mottagningen. I de fall behov av heldygnsvård föreligger tillgodoses detta inom Beroendecentrum Malmös avdelning för opiatberoende.

Från och med den 1 april 2014 ingår LARO-mottagningen Drottninggatan som den del i Vårdvalet. Detta innebär att patienter kan söka direkt till mottagningen.

Relaterat:

LARO Droggningatan, CAN om undersökningen, ungdomar o metadon

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: