Föreningsarbete har givit Bengt Palm styrka

av Agneta Geijer den 16 april, 2014

i Blogg, Skåne

 

Bengt Palm

 

Bengt Palm går mot den gängse strömmen av vår tids karriärsugna framgångskultur, genom att gilla att jobba idéellt. Han hymlar inte med sanningen om att han sysslat med mångårigt missbruk som startade i tonåren. Han har en lång bakgrund som yrkeskriminell för att finansiera köp av hasch och amfetamin. Det var stölder för hela slanten och svängdörrsvård inom fängelsebranschen. Idag är han 58 år och har varit drogfri i två år. Han håller inte med om vad många inklusive undertecknad idag hävdar, nämligen att det blir allt svårare att få människor att ställa upp som volontärer för den goda sakens skull.

–  Nej, jag har erfarenhet av motsatsen. Å andra sidan har jag missbrukat i nästan ett helt liv, så jag kanske inte har sett hela bilden.

Bengt är med i ett flertal brukarföreningar, bland andra RFHL. Han tycker sig se motsatt trend i det föreningsliv han deltar i, nämligen att många människor är villiga att ta på sig frivilliga uppdrag.

–  Själv känner jag en stor tillfredsställelse i att stötta människor i utanförskap eftersom jag själv kommer från den målgruppen. Jag tänker positivt och tror, att så länge folk märker att det gör skillnad att engagera sig så ökar lusten till att göra något meningsfullt. Min inställning är att pengar inte är allt. De personliga vinsterna är så mycket större.

Att arbeta idéellt är också ett sätt för mig att betala tillbaka till samhället för alla år jag levt rövare. Kan jag bidra till att få väck en enda person från gatan, anser jag att jag har gjort nytta. Det känns bra att kunna hjälpa andra så som jag en gång har fått hjälp, säger han.

Bengt Palm fick diagnosen ADHD av en psykolog i fängelset. Han har genom åren nog funderat mer på sig själv och livet, än vad som är vanligt, bland jämnåriga män. Tiden i missbruk har inte endast varit av ondo.

–   Jag har alltid varit en sökare och gett mig tid till att filosofera kring livet, mitt jag och det här med vår själ. På vägen har jag fått självkännedom.

Det var alltså när Bengt fick kontakt med föreningslivet, såsom RFHL i Malmö, som han fick styrkan och modet att ta sig ur narkotikamissbruket. I RFHL kände han sig väl mottagen, fick nya kamrater och träffade likasinnade.

–  Det kommer alltid till en viss punkt, när man inte orkar längre. De senaste tio åren i missbruket ville jag sluta. Jag försökte flera gånger och gjorde uppehåll när jag satt inne, men så fort jag kom ut trillade jag tillbaka. Det var svårt att ta sig ur levernet. Jag kunde ju ingenting annat.

Jag blev till slut trött på livet och mitt sätt att missköta det. Sist jag satt i fängelse bestämde jag mig för att antingen lägger jag mig ner och dör och eller så tar tag i det  – livet, berättar han.

Bengt Palm fick komma på behandlingshem och kände sig tvungen att bryta med samtliga personer han kände i missbrukarsvängen som han levt och umgåtts med i hela sitt vuxna liv.

–  Det innebar samtidigt en stor sorg, för många av dem var fina vänner. Men jag hade inget val.  Jag var tvungen att ta ställning och jag fick stöd av min sambo som hakade på mitt beslut om att bli drogfri.

Bengt Palm har på sina två nyktra år hunnit förändra sitt liv på kort tid. Idag är han vice ordförande i RFHL i Malmö och styrelseledamot i kamratföreningen Nya utmaningen. Han fick tips av en vän i höstas om Gemenskapen i Malmö och fick praktik i augusti förra året. Idag arbetar han som bland annat cirkel- och aktivitetsledare på Gemenskapen som drivs av ABF i Malmö. Han har även under 2013 hunnit delta i Malmö Stads projekt om ökat brukarinflytande.

Har du något råd att ge människor som är på väg att fastna i missbruk eller som redan fastnat och vill ta sig ur?

 –  Råd?  Det är inte så lätt. De flesta håller på till en gräns. När den är nådd och en missbrukare ber om hjälp ska han eller hon få behandling omedelbart. Jag har sett många kompisar som velat komma in på avgiftning men som blivit avvisade. Antingen har de varit allt för påverkade och nergångna eller så har de varit för pigga. Väntetiderna är på tok för långa.

–   Får inte människor hjälp när de söker hjälp, blir det för sent. De kommer ut från fängelset och fortsätter som innan och då ska man tänka på att det är många andra som tar skada, till exempel människor som blir utsatta för deras stöldräder.

 

 

 

 

 

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: