Almedalen – var finns våra frågor

av Anne Skåner den 24 juni, 2014

i Blogg

Om några dagar är det dags för Almedalen 2014. Fler än någonsin har anmält sig. Seminarier, möten, heta stolar trängs med en uppsjö av icke finnbara punkter i programbladen. Det är mao otroligt många som anordnar där man lite på känn och genom kontakter hittar lite av mandeln i gröten.

Årets program präglas av ekonomi, skola och val. Läste att mediafrågor är de mest förekommande inslagen. Inte så märkligt heller i en tid då världe kretsar runt cybervärlden och allt färre papperstidningar. Vi från RFHL har i år två egna seminarier samt ett som vi är inbjudna till. KSAN håller seminarium på den kontroversiella rubriken ”Du får aldrig tillbaks ditt barn”. Något som allt fler framför allt ensamföräldrar får höra när deras barn omhändertas.

Vi deltar via projekt Qrut, ett arvsfondsprojekt, där vi ska hitta vägar till att fler barn får bo kvar hos sina föräldrar, att föräldrar/barn får ett umgänge som möjliggör om inte återförening, så dock vettiga villkor och miljöer för att minska skador och trauman.

En annan grupp som Qrut värnar om är återförening, när barn får komma hem igen. Här finns inget som helst stöd idag. Föräldrar/barn förväntas över en natt återfinna varandra efter år av separation. Barn skall till dagis och mamma till jobbet. Man ska fortsätta där det slutade – fast vi alla vet det är omöjligt. Qrut tycker att föräldrar som får hem sina barn skulle ha någon form av föräldraledighet för att parterna ska kunna hitta tillbaks i vardagen, lära känna varandra.

Träffade i midsommarhelgen en mamma som fått hem sin sju-åriga dotter. Hon var full av oro och osäkerhet över hur hon skulle hantera vissa situationer. Anspänningen i att inte göra fel är kanske en orsak till varför det inte alltid går så bra vid återföreningar.

Umgängen skall enligt socialtjänstlagen medverka till att kontakten mellan barn och föräldrar fungerar också vid placeringar och på sikt skall en återförening ske. Det här blir allt mer ovanligt. Allt fler kommuner minskar umgänget inte bara intervallerna utan också antalet timmar. I några fall får man träffa sina barn var 6:e månad vilket socialtjänsten anser räcker för att barnen inte skall glömma sina föräldrar. Orsaken till dåliga umgängen och villkor för dessa är att ”barnen blir så ledsna”. Familjehemmen klarar inte av barnen när de träffat sina föräldrar och barnen mår enligt dem dåligt av umgänget.

Jag vet inte vilken psykologi eller anknytningsteori familjehemmen har kunskap om eller socialtjänsten heller för de delen. För mig o vanliga människor är det ganska självklart att barn blir ledsna efter att träffat sina föräldrar inte för att det är fel utan för att de sörjer. Sörjer över att inte få komma hem, sörjer över att vuxenvärlden ljuger och hittar på sina egna passande teorier. Det är väl familjehemmens sak att hantera ledsna barn, att förstå att barn saknar sina föräldrar även om det inte är världens bästa. Men är alla familjehem världsbäst å andra sidan.

Som barn minns jag hur farmor kom varje helg till barnhemmet. Jag blev ledsen när hon gick men såg fram emot nästa besök som jag visste skulle komma. Lika var det i mitt fosterhem, det var smärtsamt att pappa åkte iväg, men hans löfte om att snart ses igen hjälpte.

Jag tror det handlar om att familjehem missförstått sitt uppdrag. Att placerade barn är någon form av ny ägodel i familjen, en ny inkomstkälla som skall skyddas mot sina besvärliga längtande föräldrar och lära sig att den biologiska familjen är utbytbar mot ett familjehem. Finns det familjehem som jobbar för återförening! jag vet inga som uttalat diskuterar det. Rubriken Du får aldrig tillbaks ditt barn, ringer i mitt huvud. Det är inget påhitt, allt fler tjänstemän fattar från början beslut som de sedan driver till vilket pris och lögn som helst för att upprätthålla.

Ingången i rubrik Var finns våra frågor, ja detta är det enda seminarium som diskuterar utifrån både föräldrar och omhändertagna barns perspektiv.

I övrigt är det tunnsått. Skola, ungdomars arbetsmarknad o tvångsgifte är det närmaste vi kommer barnfrågorna på den här nivån.

RHL tar upp läkemedelsfrågan, förbundet arbetar för att läkemedel skall omfattas av folkhälsomålen. Det 12:e tillägget. RFHL säger inte att det inte behövs medicinering för psykiska diagnoser, men vänder sig mot den slentrian som präglar förskrivningen. Två personer som har erfarenheter av biverkningar o problem med läkemedel delitar vid ett seminarium på temat Läkemedel. RFHL vill att läkare nogsammare skall se till varje individ, lyssna på patienten och även vara öppen för parallellinsatser.

Sista evenemanget handar om ersättning för vanvård. Jag och Marianne Lövqvist, RFHL har gått igenom avslag under 2013, läst dokument och lagar. Vi lägger nu fram en rapport på Almedalen där vi påvisar att avslagen präglas av slumpen. Felaktigheter i tolkning och utförande av lagen. Lagen skall också provas av Europadomstolen för att se om den bryter mot artikel 13 som säger att beslut måste kunna prövas av högre instans.

Själv ska jag gå på ett ekonomiskt seminarium med den ny gurun Thomas Piketty. I sin 700-sidiga bok, publicerad i våras, har Piketty samlat historiska data över förmögenhetsfördelningen i västvärlden. Han för fram en teori som säger att när avkastningen på kapital överstiger produktivitetsökningen och den ekonomiska tillväxten lägger det grunden för en alltmer ojämlik fördelning av förmögenhet, där de rikaste lägger beslag på allt mer.

Jag såg honom på TV och det är intressant att det kommer ekonomer som vågar säga nej till marknadsekonomin.

Återkommer med lite rapporter under almedalsveckan.

 

Kommentarer är avstängda för den här posten.

Previous post:

Next post: